Ny bok
”En ensam nalle i rymden”
Göran Holm
Ekström & Garay 2020
Norrköpingsbon Göran Holm spänner bågen i ”En ensam nalle i rymden.” Han har gett sig på att skriva en släkthistoria, en relationsroman, ett politiskt drama och en historieskildring om Norrköping; allt sammanbakat i en och samma bok. Bågspännandet imponerar. Att strängen brast är en annan sak. Det hade det säkerligen gjort även för mer erfarna författare. Att hålla samman olika nivåer och olika läsarter är ett hantverk som heter duga.
2015 gav Göran Holm ut den djupt personliga boken om sin sons död; ”Magnus hade också ett liv”. I en intervju med Folkbladet i anslutning till den boken skrivs bland annat: ”Sonens död har fått Göran att omvärdera sitt liv. Han blev ekonom men i dag skulle han ha valt ett kreativare yrke som skådespelare eller författare.”
Tema och trådar från boken om sin döde som har följt med över till den nya boken. Det vilar ett slags vemod över de 275 sidorna. Vemodet finns i sorgen men också i glädjen och i kärleken och i saknaden.
Bokens huvudpersoner är Rudolf Holm, hans far Lars-Johan och Rudolfs son Gösta. Deras liv och öden bär fram dramat som börjar i tidigt 1900-tal vid Karlsborgs fästning där Lars-Johan gör sig olycklig och försvinner från hustru och familj, där Rudolf är minstingen. Familjen flyttar så småningom till Norrköping där de slår sig ner och där bokens händelser, relationer, politiska förvecklingar och historiska återblickar i huvudsak utspelar sig.
En vital del av berättelsen har Göran Holm förlagt till finska inbördeskriget 1918. I krigsskildringarna visar Holm sin klass. Flera passager från Finland har mycket bra driv och bra dialog och krigets smutsighet och skräck och förundran känns inpå skinnet. Gösta är ännu inte född men bokens två övriga huvudpersoner är frivilliga på inbördeskrigets vita sida som slåss mot de röda under ett mycket dödligt knappt halvår i Finlands historia.
Väl tillbaka i Norrköping igen dras Rudolf in i de storpolitiska skuggor som kommunismen i Sovjet och den växande nazismen i Tyskland sprider i stora delar av världen.
Rudolf saknade sin förlupne far under hela sin ungdom och när han väl fann honom var det för sent. Gösta saknade närhet och omtanke från sin far under hela dennes liv.
Jag har ju levt och verkat i Norrköping så pass länge nu att jag till min glädje känner igen mig i flera av de miljöer, gator och stadsdelar som Göran Holm skildrar. Det är ett plus. De historiska sjoken är dock för många och för långa och för pedagogiska för att passa in i roman med skönlitterära ambitioner. Det är ett minus.
Det märks att Göran Holm vill så mycket med sin bok. Det är därför som det känns som flera olika böcker som slagits ihop inom samma pärmar. Och visst finns det en rimlighet i att berätta på det viset. Men det sker på djupets bekostnad.
I bokens baksidestext skriver förlaget ”Vad formar en människa? Varför blir hon som hon blir? Kunde hon ha gjort något annorlunda och därmed blivit en bättre människa?”
Det är evigt klassiska frågor som nog ingen som lever tillräckligt länge kommer undan. Bokens personer snuddar dock bara vid de stora frågeställningarna som annonseras på bokens baksida.
Göran Holm kunde ha skrivit en actionroman, eller en historisk politisk thriller om hemliga sällskap och mordförsök på Travbanevägen i Lindö; eller en relationsroman om vad som kan hända med övergivna söner. Nu valde han att skriva en bok om alltihop i stället. Och strängen brast. Men tack för försöket!