Från gråtoner till pianolacksvart på Konstforum

"Bilderna är inte sällan rebusar som tar ställning till vår samtid" säger Åke Johansson själv om sina verk. Ofta arbetar han med litterära förlagor. I kopparstickssviten Ur Marlows dagbok utgår han från Joseph Conrads Mörkrets hjärta. Blyertsteckningarna Spoon River refererar till Edgar Lee Masters kultförklarade bok, där döda beskriver sina livsöden för de levande. I flera bilder finns ett förgänglighetsperspektiv, som i Gräns, där mänskliga byggnader obönhörligt tycks ha förlorat i kampen mot tiden. De blir till påminnelser om att människans byggen inte håller för evig tid. Under kopparsticken med vindpinade byggnader finns handkolorerade kartor i fågelperspektiv, som för att locka oss att hitta dit och till rebusens kärna. Bo Arnros intresserar sig för öppna och slutna former. De två objekten Ballonghus, skapade av frigolit och gummidäck, har en slående styrka i all sin enkelhet. Den svarta formen med sina råa stygn omsluter en vit kärna. Kramar och pressar den hårt. Akrylmålningen Befästning i sina skiftande varianter för tankarna till Karl Nordströms målningar av Varbergs fästning. Men med den stora skillnaden att Arnros vänder landskapsmåleriet ryggen och reducerar bilden till ett kontrastspel i motljus. Det gör byggnaden mörk och ointaglig, den tycks sakna fönster och dörrar. Här vinner slutenhet över öppenhet. Bo Arnros kommer från ett frireligiöst hem och religion och hierarkier är ett återkommande teman. Objekten med titeln Monument består av trappor som leder uppåt - i intet. Och verket Så lika, lär vara två bitar från en dansk kyrka som hade en katolsk och en protestantisk del, byggd under den tyska ockupationen av Danmark. Tyngd och behärskning råder över lag, men stilen blir effektsökande med skräckel och äckel i "Efter festen" och det namnlösa objekt utanför verkförteckningen med maskar och skalbaggar på nålar. Obehaget späs på ytterligare i Brodersgåva, där en kniv sticker ut ur väggen. Konstforums pågående utställning är mörk i sitt känslospektra, men skickligheten är upplyftande. De båda konstnärerna har en hemlighetsfull bildvärld som manar till eftertanke och en stunds stillhet. Till det bidrar naturligtvis kopparstickaren Johanssons klassiska teknik som mer än någon annan går i långsamhetens tecken. Det är glädjande att gallerierna i Norrköping vågar lyfta fram den ofta så undanskymda grafiken som konstart, först Kronan med Christina Campbell och nu även Konstforum.