Frågorna om tvåsamhet långt mer intressanta än svaren

Film

Diorama
Cnema/Filmstaden 
Regi: Tuva Novotny
I rollerna: David Dencik, Pia Tjelta, Claes Bang, Shanti Roney, Sarah Dawn Finer, Morgan Alling, Gustav Lindh, Sverrir Gudnason m fl 
Betyg: 3

Frågan om tvåsamhet ställs på olika sätt i samhället kontinuerligt. Samtidigt som tvåsamhetsnormen är nästintill allrådande finns också ett ifrågasättande. Men högt upp i filmkedjan hamnar dessa frågor nästan alltid i svar om dess vikt. Att gå emot strömmen visar sig ofta vara svårare än vi tror. Det ligger i normers natur att styra mot sig själva. Tuva Novotny har nu gett sig in i leken med sin "Diorama" där fakta blandas med ett pars historia. Ett diorama ska stå för en helhet samlad i en bild, en ambitiös satsning av Novotny som inte når fram hela vägen.

I centrum har vi Björn och Frida, ett par som gått igenom klassiska stadier i tvåsamheten för att landa i småbarnsåren. Energi, inspiration, samlevnad och lycka är bortblåsta. Kvar finns logistik och ett öken där lyckan lämnat för länge sedan. Deras historia varvas med tematiska inslag av tvåsamhet som biologisk och historisk företeelse. Dessa delar ska förmodligen bidra med komiska inslag men så värst roligt är det inte att se Morgan Alling utklädd till sork (eller vad han nu ska föreställa). Tvåsamhet som koncept är ändå så pass intressant att gimmick-konster inte behövs för att utforska det. Ändå bidrar avbrotten till något, bara att det hade behövt vara lite mindre lekfullt. Parets vänskapskrets har redan gått igenom skilsmässor, varannan-vecka-tillvaro och nya bekantskaper. När Frida bedrar Björn i desperation att väcka dialog kommer istället separationen.

Om man ska sammanfatta "Diorama" är frågorna långt mer intressanta än svaren. Tuva Novotny öppnar en ny dörr för att till slut hamna på samma väg som andra beträtt tidigare. Dessutom är det delvis svårt att engagera sig i Frida och Björn eftersom vi inte får se annat av dem än missnöjt ilskna människor. Deras person utforskas inte särskilt utanför parrelationen på djupet. De slutsatser filmen till slut hamnar i är en besvikelse. Som svensk relationsdrama med inslag av komedi har "Diorama" ändå nått över genomsnittet men den är för sen för sin tid. Vad filmen själv verkar bedöma som nyskapande är redan gjord. Jag förväntar mig mer av något som marknadsförs med tyngdpunkt på ifrågasättande.