Film
The Painted Bird
Cnema
Regi: Václav Marhoul
I rollerna: Petr Kotlár, Udo Kier, Harvey Keitel, Stellan Skarsgård, Lech Dyblik, Julian Sands, Nina Sunevic m fl.
Betyg: 3.5
Filmen inleds med en pojke som springer genom skogen med en iller i famnen i beskyddande position. Strax därefter kommer ett gäng pojkar som slår ner honom och sedan bränner illern. Något i mig tänker att scenen kommer följas av lugn. Önsketänkande tydligen. Hursomhelst är scenen bara början på en oändlig kavalkad av ondskans olika former i uppvisning. Om det finns sätt någon kan råka illa ut hamnar Joska i det. Föräldrarna har lämnat honom hos en äldre kvinna på landsbygden för att han ska undkomma nazisterna. Hon dör sittandes på sin stol, han tappar sin oljelampa av chock, hela huset bränns ner. Han tar sig vidare till en by där han, utan förklaring, anses vara vampyr. Så fortsätter det genom våldtäkt, misshandel, mord, psykopater i varje hörn och noll utrymme för minsta misstag. Osannolikheten i hur mycket otur pojken har är skrattretande. De få gånger någon med ett uns av medmänsklighet eller vänlighet dyker upp försvinner de snabbt. Sakta men säkert påverkas också han av sina upplevelser. Gränsen mellan offer och förövare suddas ut, även om ett traumatiserat barn inte är en förövare i sann mening.
"The Painted Bird" är baserad på Jerzy Kosińskis roman från 1965, författaren till romanen bakom "Välkommen, Mr Chance!". Tidigt i processen försökte han antyda att boken var biografisk men tog tillbaka påståendet. Däremot hade han liksom Joska bott gömd hos andra under andra världskriget, utan att behandlas illa. Att förstå vad filmen vill förmedla är inte alldeles enkelt. Ibland förefaller det som om vi tittare får hjälp i att vara tacksamma över våra egna liv. Till och med en Corona-värld förefaller ju som en underbart lam semester i jämförelse.
Nästan tre timmars speltid går relativt snabbt förbi. Vladimír Smutnýs vackra foto är så mästerligt att det i sig är värt att se den här filmen för. Den skönheten blandas friskt med en del motbjudande innehåll. Vad som räddar "The Painted Bird" är de sista tio minuterna som gör att resten betydde något. Att vi inte bevittnade två och en halvtimme av sanslös ondska. Våldet hade mått bra av viss grad av måttlighet men slutet gör att historien får landa.