Film
Dreaming Walls
Cnema
Regi: Amélie van Elmbt, Maya Duverdier
I rollerna: Merle Lister Levine, Rose Cory, Zoe Serac Pappas, Bettina Grossman m fl
Betyg: 2
Dokumentären om det mytomspunna hotellet The Chelsea Hotel i New York behåller sin mystik lite väl mycket. En fluga-på-väggen-dokumentär där tittaren får veta ytterst lite om historiken mellan glansdagarna då Andy Warhol bodde över och dagens renoveringsprojekt där ett fåtal personer lever kvar i byggarbetsplatsen. Allt måste inte skrivas ut men till skillnad från exempelvis dokumentären om prinsessan Diana, också bioaktuell, finns inte förväntad förkunskap hos allmänheten i stort. Ur ett svenskt perspektiv kan man till och med undra hur det är möjligt att bosätta sig på ett hotell även om pandemin lärt oss om att hotell absolut kan erbjuda sådant.
Nu finns ett gäng äldre personer som liksom hotellet blivit skröpliga. Renoveringen blir aldrig klar och alla orsaker är inte tydliga. En byggarbetare tror till och med på att spöken från gamla tider håller kvar hotellet i dåtiden. Filmen berör en hel del på ytan och skulle behövt fördjupa sig om inte annat i vissa av människorna som bor där. Vissa hyresgäster har blivit erbjudna pengar att lämna, andra har inte fått sådana erbjudanden. Det blir för otydligt varför det är så olika. Eller om det ens är olika. Hur vet vi att vi kan lita på allt som sägs? Någonstans försöker regissörerna skildra en svunnen tid och i realtid nedmontering av dåtiden. Det är konstnärligt intressant men lämnar för många frågetecken.