För många och långa sidoscener

Imponerande uppvisning av skådespelaren Nina Hoss som återigen fängslar biopubliken. Mer realistisk än "Whiplash" utan samma starka nerv.

Nina Hoss i filmen The Audition.

Nina Hoss i filmen The Audition.

Foto: JUDITH KAUFMANN, LUPA FILM

Recension2019-11-27 10:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

The Audition  

Cnema - Norrköpings filmfestival
Regi: Ina Weisse
I rollerna: Nina Hoss, Simon Abkarian, Jens Albinus, Ilja Monti, Serafin Mishiev m fl.
Betyg: 3.5

Nina Hoss är för svensk publik mest känd från filmen "Barbara", där hon spelade en läkare som drabbades av förtryck i Östtyskland på 80-talet. Medan hon fick utrymme att spela godheten där är hon i "The Audition" i en helt annan skepnad. Inte riktigt lika illa som rollfiguren Fletcher i "Whiplash" men ändock en krävande musiklärare som kan gå över vilka gränser som helst för att få resultat. Övermotiverad till max. Till skillnad från "Whiplash" rör sig "The Audition" i mer realistiska vägar. En strimma av 2001 års "Pianisten" finns också här men lyckligtvis utan sexuella undertoner.

Hoss spelar violinläraren Anna på en prestigefylld musikskola. Vid en uttagning propsar hon på en elev som hennes kollegor är tveksamma till. Alexander har viss begåvning men också brister. Hemma har Anna sina bekymmer också. Hennes strama stil från arbetet växlas generellt över även till familjelivet. Hon har nervösa beteenden och viss besatthet vid sonens musikkarriär. När andra inte lever upp till Annas förväntan driver hon fram sin inre ilska som katalysator för framgång. Hennes hårda ton är ofta en mask för att dölja neuroser och osäkerhet. Den spända energi hon strör omkring sig förvandlar de flesta till kopior av henne. Det finns element av vankelmod och obeslutsamhet i mycket som Anna gör. Något som ger sig till uttryck överallt i livet.

Medan "The Audition" har lite för många sidoscener som är något för långa är Nina Hoss ett under i sin skildring av kvinna på gränsen till nervsammanbrott. Att kunna skådespela så både stark frustration och kuvade känslor finns i samma gestalt är ingen lätt sak. Hoss är expert på att bringa fram de bubblande uttrycken under en naturlig återhållsamhet. När som helst spricker Anna, hon är en tickande bomb redo att sprängas. Även om jag tror många hade kunnat göra rollen rättvisa vet jag spontant inte hur många som kan äga den så pass självklart som den tyska skådespelaren. Och även om Hoss är i en självklar stjärnroll är de andra skådespelarna också skickliga, i synnerhet Simon Abkarian i rollen som Annas man. Ensemblen är väldigt stark. Lite mer manus och klippning hade inte skadat den slutgiltiga produktionen.