Film
No Time To Die
Cnema/Filmstaden
Regi: Cary Joji Fukunaga
I rollerna: Daniel Craig, Léa Seydoux, Lashana Lynch, David Dencik, Ralph Fiennes, Naomie Harris, Ana de Armas, Rami Malek, Jeffrey Wright, Ben Whishaw, Christoph Waltz m fl.
Betyg: 2.5
Finns det något som skiljer "Bond"-filmerna från genomsnittlig actionfilm idag? Svaret blir allt svårare att komma fram till. Likheterna ökar i takt med tidens gång och den känsla som funnits för agenten bleknar i en filmera där actionsolen går varm. En utomstående utan historik skulle med stor sannolikhet inte förstå varför dessa franchise-filmer är mer populära än exempel "Bourne"-filmerna eller nästan vilken genomsnittlig action som helst. Borta är humor, olämpligheterna, rytmen, elektronikprylarna. Vilket i sig inte måste vara ett problem, vem vill ha olämpligheter? Samtidigt behöver en historia sin särprägel för att inte upplevas tjatig, James Bond börjar bli lite tjatig.
Nu har det gått några år sedan sist och James har pensionerat sig. Han är inte längre agent 007 och i filmens inledning är han på semester i Italien med Madeleine, spelad av Léa Seydoux. Han ska ta farväl av sin omkomna partner Vesper Lynd och Madeleine ska snart avslöja sina hemligheter. Sedan är planen att leva lyckliga i sina dagar. Alla som levt ett tag vet att planer allt som oftast inte ändras. Superagenter har ännu svårare med planering. Snart behöver Bond ta sig tillbaka till att samarbeta med MI6 även om en annan agent har titeln 007 numera.
"No Time To Die" känns för lång på sina nästan tre timmar men också fragmenterad. För många småsaker är inklämda i varje hörn av historien. Action-sekvenserna är inte riktigt så många som en del tidigare av Daniel Craigs Bond men det finns stunder även här som föranleder axelryckning till slut eftersom de känns oändliga. Både Rami Malek och Christoph Waltz har väldigt små biroller och gör egentligen inte så jättemycket av dem. Annars är tanken på båda som skurkar väldigt kittlande. Malek får hålla monologer som känns pompösa men innehållslösa. Hans Lyutsifer Safin är som en karikatyr, varken välgjord eller kul. Vad filmskaparna vill med rollfiguren är väldigt otydligt.
Att Bond utvecklas med sin tid och inte längre behandlar kvinnor som objekt är positivt. Men kanske kan konceptet inte överleva tiden. Vi kan inte gå tillbaka i tiden om vi ska ha en samtida agenthistoria.