Film
Levande och döda i Winsford
Cnema/Filmstaden
Regi: Caroline Ingvarsson
I rollerna: Mirja Turestedt, Thomas W Gabrielsson, Kris Hitchen, Sven Ahlström m fl.
Betyg: 2
Håkan Nessers roman från 2013 lägger mycket fokus på Winsford i Exmoor i England. Suggestiv natur, otydlig historia som nystas upp stegvis. Så går det inte att beskriva filmen. Dimmiga, karga och hyperengelska miljön är inte riktigt en rollfigur i sig. Den fungerar istället som en fond mot vilken huvudkaraktärens förehavanden faller. ”Levande och döda i Winsford” är en intressant film som ställer relevanta frågor men kanske inte fullt ut svarar eller använder sig av svaren. Därför blir den otillräcklig som helhetsupplevelse.
Maria arbetar som programledare med program som hon definierar som ”seriös underhållning”. Privat lever hon med sin professor till man som är under utredning för att ha våldtagit en ung kvinna. Båda ser en poäng med att resa iväg en tid och ladda batterierna. Han vill skriva klart sin skönlitterära bok utanför akademien och hon spåna på framtida programidéer. Hon vill till England, han avfärdar det med ett högt skratt och bestämmer att de ska till Marocko efter ett besök hos hans vän i Polen. Hemma hos byggentreprenörvännen är värdegrunden annorlunda från Marias. Där hamnar Maria i samtal med hans fru Barbara, en ung troféfru som inte arbetar. Maria ifrågasätter om hon inte känner sig ofri som beroende. Barabara tar upp att hon som fri kvinna inte ens kunde välja var hon skulle semestra medan hon som hemmafru styr sin man. Detta avgörande möte gör att Marias latenta ilska över anklagelsen mot Magnus blommar upp till ytan igen. Trots att hon hållit sig vid sin makes sida är hon inte alls säker på hans oskuld. Efter en händelse i Polen hamnar Maria själv på den engelska landsbygden där introspektionen börjar.
Det finns en del försök att skapa spänning i historien när Maria tittar sig över axeln flera gånger extra. Men på något sätt biter det inte, det blir aldrig jättespännande. Filmen puttrar på och upprätthåller intresset samtidigt som den inte lyckas lyfta sig fullt ut. Ibland lider skildringen av bristande logik och orealistiska beteenden från rollfigurerna. Fotot däremot är hisnande vackert och förstärker filmens allmänna kvalitet. Olika sorters landskap, olika miljöer, allt framstår som sitt mest autentiska och samtidigt dramatiska jag.