Film
Rumbaterapi
Cnema
Regi: Franck Dubosc
I rollerna: Franck Dubosc, Louna Espinosa, Jean-Pierre Darroussin, Catherine Jacob, Marie-Philomène Nga, Marie Vincent m fl
Betyg: 3
"Rumbaterapi" är Franck Duboscs älsklingsprojekt, en historia skådespelaren skrivit och regisserat. Fåfängan i viljan att bära hela filmen gör också logiken bristfällig. Dubosc ska spela en man som i ungdomen fick ett barn som i filmens nutid är 21 år gammal och 59-årige skådespelaren ska föreställa en 40-plussare, men ser snarare 60 ut. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att få ihop ekvationen. Nu ska det inte påverka bedömningen av en film. Dubosc är dessutom inte helt fel i huvudrollen. Han får verkligen till den försiktige dinosaurien som öppnar upp sig för livet.
Tony Quentin är en skolbusschaufför vars dröm om USA inte besannats men som klär sig enligt sin ambition. Trots det har han gnistan som krävs för att uppmuntra barnen att börja sina skoldagar med bästa, möjliga förutsättningar. När han får hjärtattack väcks hans vilja att återknyta kontakt med sin dotter som han lämnade hon var tio år gammal. Hon är dansinstruktör och han får rådet att inte överraska henne med en bekännelse utan först lära känna henne genom att låtsas vilja lära sig rumbasteg. Till sin hjälp har han grannen Fanny och vännen/kollegan Gilles. Dottern Maria å sin sida drömmer om att dansa på en stortävling i Blackpool, Storbritannien samtidigt som hon lär glada amatörer rumbasteg.
Det finns en lite lustig ton i majoriteten som inte alls passar den potential berättelsen har. Det här är inte i essensen en komedi och även om jag kan småskratta känns draget malplacerat. Mot slutet hinner allvaret ikapp något mer vilket också förstärker filmen. Franck Dubosc ödmjuka sätt att spela göra Tony till en sympatisk figur. Även birollerna görs på väldigt sympatiska gestaltningar av Jean-Pierre Darroussin och Marie-Philomène Nga. Dessutom spelar författaren Michel Houellebecq en udda biroll som Tonys läkare.
"Rumbaterapi" har vissa osofistikerade, naiva inslag i sitt berättande. Det är sagoinspirerat nästan och förstörs lite av delar av humorn. Skämten om fördomsfullhet som exempel fungerar, men att Marias mamma nu är tillsammans med en annorlunda man är i brist på bättre ord: onödigt. Dessa publikfriande inslag drar ner helheten.