Film
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
Cnema/Filmstaden
Regi: Hannes Holm
I rollerna: Simon Larsson, Sonja Holm, Jennie Silfverhjelm, Jonas Karlsson, Adam Pålsson, Filip Berg, Carla Sehn, Vanna Rosenberg m fl
Betyg: 3
En initial reaktion på att det numera finns en filmversion av "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton" kan vara förundran att ingen försökt tidigare. Men då får vi betänka originalets enorma popularitet. Att lyckas med bedriften att få uppskattning när jämförelsen är så uppenbar för alla kanske skrämt iväg filmmakare tidigare. Vem vet. Nu har i alla fall Hannes Holm tagit sig an historien om rikemanspojken som skänkte en god jul till fattiga, från de rika och på kuppen förstod innebörden av medmänsklighet.
Karl-Bertil är direkt igenkännlig när Simon Larsson gestaltar honom. Berättelsen utspelar sig även den här gången på 40-talet ungefär men för att förlänga knappa halvtimmen till långfilm behövs fler intriger än originalet. In kommer finska krigsbarn, ett barnhem och en desperat föreståndare. Medan Karl-Bertil är upptagen med extrajobb på Posten, drömmandes om hjälten Robin Hood och föräldrarna angelägna om att passa in i de rika kretsarna är Veras drivkraft hennes lillasysters hälsa samt deras mors återkomst. Veras och Karl-Bertils vägar korsas, tycke uppstår. Sidohistorien är väl sammanvävd med grundberättelsen. Däremot är känslan av barnfilm mycket starkare här än i det tecknade originalet, ironiskt nog. Tage Danielssons och Per Åhlins kortfilm hade en sorts humor som förvisso inte är ett problem för barn men den är inte putslustig. Den har också en egen stil som verkligen markerar att frågorna berör vuxna minst lika starkt som barn. Hannes Holms film har i hög grad en humor som riktar sig väldigt specifikt till barn. Dess mjukhet och lugn liknar också en barnfilm mer än vuxenfilm. Men det finns referenser här och var som fångar de vuxna.
Att inte modernisera in Karl-Bertil i nutid är nog Holms mest kloka beslut när han tagit sig an sin film. Såsen hade förmodligen skurit sig rejält för många tittare. Dessutom finns fortfarande jämförelseelementet vilket gör en eventuell förändring riskabel. Skådespelarna får dessutom till att tala gammaldags samtidigt som känslan talet låter naturligt för när den utspelas. Filmatiseringen av sagan överträffar inte klassikern, men erbjuder en mysig stund.