Fattigdom och elände är bara ett par släktled bort

Ny bok

Hilding Färm - en välfärdssamhällets pionjär.

Göran Färm

IKAGEMA AB Förlag

Hilding Färm började arbeta i glashyttan i småländska Hovmantorp när han var 13 år och de sex skolåren var avklarade. Där skulle han arbeta fram till 1940. Under sitt liv - som ändade 1983 - hade han flera arbetsplatser. Längst stannade han som chefredaktör - med ansvar för bland annat ledarsidan - här på Folkbladet i Östergötland. Här blev han kvar i fjorton år mellan 1954 och 1968. I glashyttan i Hovmantorp stannade han i tretton år. 

Göran Färms bok om sin pappa Hilding läser jag framförallt som ett slags politisk bildningsroman. Det var Hildings generation av arbetare - födda runt 1905-1915 - som skulle träda in från hyttorna och fabrikerna för att långsamt och försiktigt ta hand om landet. Det var så det gick till i Sverige. En arbetarvärld som tidigare stått mer eller mindre stilla i hundratals år öppnades nu så sakta upp när industrialiseringen och urbaniseringen - på ett ganska klasslöst sätt - drev fram chanser för de sista att bliva de första. Och socialdemokratin och de andra stora folkrörelserna var beredda.

Göran Färm skriver om den unge Hilding som gick med i det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU i Hovmantorp 1928; någon månad innan han fyllde 15 år. "Detta var uppenbarligen hans rätta element", skriver Göran Färm. Och han ger verkligen syn för sägen i de meningar som följer:

"1931 gjorde Hilding 17 år gammal sitt förta offentliga framträdande som talare i Hovmantorp. Ämnet var den brittiske författaren Thomas Hardy och hans roman "Tess av d'Urbervilles" som handlar om hur fattiga unga kvinnor ofta blev utnyttjade. (--) Hildings handskrivna talarmanus finns kvar och är en oerhört imponerande prestation av 17-årig arbetargrabb. (--) Sannolikt har han lånat det mesta ur böcker från biblioteket."

Jag kan se Hilding framför mig, hukande över böckerna där i biblioteket, ivrigt antecknande och laddad inför talet han skulle hålla. Det var Hilding Färm och tusentals andra unga män - och för varje år alltfler unga kvinnor - som tog tag i de chanser till bättre liv, bättre arbeten och ett bättre samhälle som gavs. De ansträngde sig, bildade sig och tog klivet in i politiken. För Hilding blev det SSU, partiet, riksdagsgruppen, Folkbladet, Norrköpings kommun och landstinget.

Göran Färms bok ger insikter i hur samhällsbygget gick till och om hur fattigdom och elände bara är några släktled bort.