Film
Ema
Cnema/Video on demand - Släppt på streamingtjänster
Regi: Pablo Larraín
I rollerna: Mariana Di Girolamo, Gael García Bernal, Paola Giannini, Santiago Cabrera m fl.
Betyg: 3
Innan jag går vidare med något annat vill jag lova dig att du inte sett något som "Ema" tidigare. Pablo Larraín har sytt ihop olika genrer och nivåer i sin senaste film. Lite kitschigt, lite b-film i bemärkelsen att sexscenerna är omotiverat många, lite osammanhängande och samtidigt en lysande premiss med socialrealism emellan allt galenskap. Larraín själv har starkare verk bakom sig men inget som liknar "Ema".
Ema dyker upp på ett kontor där den kvinna hon möter blir upprörd av att se henne. De tar samtalet utanför byggnaden där det blir tydligt att kvinnan är någon form av socialarbetare och Ema undrar om sin son. Hon går hårt åt Ema. Starten är lätt överrumplande. Tidigt i filmen förstår vi katalysatorn för berättelsen: Ema och hennes man Gastón har lämnat tillbaka Polo som de tidigare adopterat. Barnet har bland annat bränt ner ett hus och satt eld på sin adoptivmoster. Paret ångrar sitt beslut att lämna bort sitt barn. En plan börjar utkristallisera sig hos Ema som är fast besluten att få tillbaka sin son.
Förlust och tung sorg är något Larraín ofta kretsar sina filmer kring. Hans senaste var amerikanska "Jackie" om presidenthustruns liv när hennes man sköts ihjäl. Sorgen i "Ema" har en skulddimension som väcker fascination. Men berättandet vacklar lite mer här. Kärnan är lös. Många element samsas om speltiden och ibland döljer sig det viktigaste bakom stil. Stundtals är filmen väldigt intensiv men samtidigt kan den nästan tömma sig själv. Att hålla koncentrationen är inte enkelt när scen efter scen fastnar i hur hård Ema kan vara, hur hon använder sexualiteten som läkande kraft, hur olika dansare rör sig. Först vinner filmen över mig för att sedan trötta ut mig. Den slingan hamnar jag i ständigt. "Ema" är fylld med många lager men alla lager är inte kompakta. Kvaliteten är alltså ojämn. Bäst blir det när regissören skildrar plågan och ångesten hos karaktärerna.
Mariana Di Girolamo axlar rollen som Ema till viss del. Hade hon också ökat sin sårbarhet tror jag vi hade fått tillgång till rollfiguren på ett annat sätt. Gael García Bernal, återkommande i Larraíns filmer, är som ofta strålande.