Film
Memoria
Cnema
Regi: Apichatpong Weerasethakul
I rollerna: Tilda Swinton, Elkin Díaz, Jeanne Balibar, Juan Pablo Urrego, Daniel Giménez Cacho m fl
Betyg: 3
Filmkritikerälsklingen Apichatpong Weerasethakul har nyligen sagt att han inte längre är särskilt intresserad av att se film utan dras mot sömn och drömmar i bildformat. Det förklarar absolut "Memoria" på en del sätt. Weerasethakul som regissör är en fråga om personlig smak. Vissa element av kejsarens nya kläder verkar finnas bland en del av hans supportrar. "Memoria" som film är oproportionerligt höjd till skyarna. Fascinerande experiment och mod att skapa något eget är vad jag kan sträcka mig till.
Skotska Jessica bor i Medellín i Colombia och är på besök i Bogotá där hennes syster med familj bor. Systern är på sjukhuset för en mystisk lugnåkomma. Plötsligt en tidig morgon hör Jessica ett oförklarligt ljud likt ett skott eller explosion och vaknar till. Alla bilar på en parkering börjar tjuta av larm i en oförklarlig attack. De flesta andra verkar inte märka något alls. Jessica vill hitta källan och förstå vad som händer. Via sin vän får hon kontakt med ljudtekniker Hernán får hon fram ett väldigt snarlikt ljud. Scenen är möjligen filmens bästa där den meditativa känslan är givande, istället för senare i filmen då den blir utmattande. När hon återvänder känner ingen till någon Hernán. Jakten efter ljudet bär henne till en skön djungel utanför stadsmiljön där hon träffar en annan Hernán. Jag har hittills fått historien att låta någorlunda spännande. Så är inte fallet och sista akten befäster filmens svagaste länkar. Förvisso uppskattar jag verkligen filmskapare som inte nöjer sig med en given mall eller samma tillvägagångssätt men Weerasethakul kräver otroligt mycket och sänker sedan sitt eget skepp. Den intressanta inledningen följs inte upp av slutet särskilt väl. Om vissa konstnärliga filmer belönar sin tittares tålamod att ta ett steg från traditionell dramaturgi straffar snarare "Memoria" sin publik. Tack för att du följde med oss så här långt, nu maxar vi obegripligheten för att se om du orkar.
Det finns en hel del att uppskatta i "Memoria". Vackert foto, engagerande inledning, skickligt skådespeleri. Mest av allt frustreras jag över regissörens insistering på att skapa distans på olika sätt. Förutom mystiken i historia är kameran ständigt på avstånd från karaktärerna. Närbilderna är nästan helt frånvarande.