In i huset flyttar ett av-och-på-par, en singeltjej som inte vill ha familj men gemenskap och det gifta paret Don och Katrina. In i gröten blandas också Kate som rengör deras pool. Det framgår ganska tidigt att filmen egentligen inte handlar om okonventionella boendesituationer. Istället handlar den om relationer människor emellan. Främst är det obesvarad kärlek som granskas i Framily.
Ethan har ett förflutet med Katrina och kan inte förmå sig att släppa henne. Kate har haft en date med Ethan för många år sen och vill inte riktigt släppa honom. Det blir uppenbart att Ethan använt sig av situationen för att på något sätt komma närmare Katrina igen.
Framily är en svensk produktion inspelad i USA. Alla involverade förutom skådespelarna är svenskar. En kostsam metod som regissören Joachim Hedén har valt för att öka sin tillgång till skådespelare. Det är eventuellt det här som försvagar filmen något. Dialogen känns mer som ett tv-drama än en film. Speciellt i scener där hela grupper agerar tillsammans, uttrycker sin tacksamhet över samboendet så blir det lite för likt amerikansk tv. Inspelningen tog endast 20 dagar och det kanske hade behövts mer tid för att gjuta den rätta känslan i varje scen eller hinna bearbeta manus.
Samtidigt så finns det också saker att hurra för, Jennifer O’Kain i rollen som Kate för det lätt för oss att sympatisera med henne. Mäklaren, spelad av Marcia Ann Burrs, ger välbehövliga skratt i den soppa som 30-nånting framilyn har skapat för sig själva. Frågan som filmen ställer är också viktig i relationer där någon vill mer, om kärleken är obesvarad, ska man nöja sig och acceptera vänskapen eller ska man lämna personen bakom sig?