Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Engagerande som en chokladmuffins

En till ”The Hunger Games” känns överflödig men underhåller trots lång speltid.

Tom Blyth och Rachel Zegler i "The hunger games: The ballad of songbirds and snakes".

Tom Blyth och Rachel Zegler i "The hunger games: The ballad of songbirds and snakes".

Foto: Pressbild

Recension2023-11-21 14:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

The Hunger Games: The Ballad Of Songbirds And Snakes
Filmstaden
Regi: Francis Lawrence
I rollerna: Rachel Zegler, Tom Blyth, Viola Davis, Fionnula Flanagan m fl.
Betyg: 3

Behövde vi en till ”The Hunger Games”? Nej, den tiden är förbi. Suzanne Collins skrev en spännande trilogi för yngre målgrupper som inte var nyskapande i sig men med en sådan känsla för de som inte hunnit gå igenom litteraturhistorien. Filmatiseringarna blev helt okej också. Men allt var i ordning paketerat och återvändande var inte nödvändigt eller önskvärt. Collins skrev däremot en till bok som gick bakåt i Panems tid och det är den som nu har filmatiserats. Samma regissör som tidigare men självklart helt andra skådespelare. I den här förberättelsen följer vi hur Coriolanus Snow blev sedermera ”president” Snow, hänsynslös diktator i Katniss Everdeens version av Panem 60 år framåt ungefär. Strax över två och en halv timme men med ”The Hunger Games: The Ballad Of Songbirds And Snakes” känns inte den tiden. Lawrence håller både tempo och intresse uppe. Filmen är lite som ett lättsamt mellanmål, inte särskilt nödvändigt men givande under tiden vi äter. Som en vanlig chokladmuffins, uppfyllande i stunden.

Coriolanus är ett litet barn när kriget bryter ut. Några år senare en tonåring som lever med sin kusin Tigris och farmor. Fadern var en uppskattad general som mördades i ett av distrikten. Familjen är fattig men försöker upprätthålla sitt kulturella kapital. Allt hopp ligger på Coriolanus som är stjärnstudent och ska säkra deras framtid. Men istället för att som tidigare år få stipendium får eleverna i uppdrag att vara mentorer åt tävlande i hungerspelen. Han får Lucy Gray Baird och kommer på idén att låta tv-publiken lära känna henne för att på så sätt kunna vinna spelen. In i det här blandas känslor och ett gemensamt behov av att överleva. Den viljan kan som bekant få människor agera på diverse olika tveksamma sätt. Snow bryr sig om andra men när saker ställs emot varandra börjar han alltmer att välja sig själv och sina behov.

Trots att även den här upplagan handlar om brutala saker som diktatur och barn som mördas är filmen relativt städad. Ziegler som Lucy Gray känns nästan konstruerad som karaktär istället för en verklig person. Hon är heller inte särskilt nyanserad som rollfigur, men samtidigt handlar filmen inte om henne utan om Snow.