Film
En annan värld
Cnema
Regi: Stéphane Brizé
I rollerna: Vincent Lindon, Sandrine Kiberlain, Anthony Bajon, Marie Drucker, Guillaume Draux, Olivier Lemaire m fl
Betyg: 3.5
Vincent Lindon är en ständig favorit hos regissören Stéphane Brizé som använt skådespelaren i huvudroll i nästan varenda film han gjort under 2000-talet. Lindon har ofta fått spela karaktärer från arbetarklassen, pressade av obarmhärtiga kapitalister. Vilket han gjort med bravur. I "En annan värld" spelar han istället VD:n själv. Även här med den naturlighet han brukar besitta som skådespelare. Att föreställa sig Lindon i vardagen är mycket enkelt. Lika trovärdig i överklassrocken som arbetskläderna.
Inledningen ger sken av en annan sorts film. Philippe och hans fru ska skilja sig. Fokuset ligger på relationen och hennes indignation över att han tagit hem arbetet under de sju år som han haft sin senaste position. Han å sin sida har inte problem med att betala underhåll men hakar upp sig på hennes beskrivning av hur livet tillsammans har varit. Här byggs fundamentet nämligen ett privatliv som på olika sätt varit utanför Philippes sfär. Sakta men säkert blir "En annan värld" om något annat. Den koncern inom vilken Philippe arbetar ställer krav på att alla regionala chefer gör sig av med delar av personalen. Att de gjort samma sak två år tidigare för att slippa gå den här vägen igen spelar ingen roll. Hans operativa chef påpekar vilket tryck personal är under redan nu och vad som händer om ännu färre händer finns där. Redan nu tar personal enorma risker för att effektivisera produktionen. Men Philippe får en snilleblixt. Om alla chefer avstår sina bonusar kan företaget klara sig, det finns siffror på.
"En annan värld" är ovanlig så till vida att sådana typer av berättelser brukar omgärdas av mycket mer dramatik. Här saktas tempot ner och dramatiken sker inom Philippe. Filmen är betraktelse av hans inre process. Något som i sig ger ett speciellt tempo och en särskild rytm. Publiken får utrymme att verkligen studera människorna. Genom att visa hur de högre cheferna också pressas in i systemets beteenden lyckas Brizé peka på strukturerna snarare än personerna. Mer än en gång visas inhuman inställning för att sedan kompliceras av hur tilltryckta även dessa personer är. Inte för att Brizé på något ursäktar eller tar ifrån personerna ansvaret de bär utan för att han framhäver ett system utan värme eller omtanke.