Film
1917
Cnema/Filmstaden
Regi: Sam Mendes
I rollerna: George MacKay, Dean-Charles Chapman, Colin Firth, Mark Strong m fl.
Betyg: 3.5
Det kanske är oundvikligt att när Sam Mendes gör film om första världskriget, som han dedikerar till sin farfar, att den i slutändan är mer heroisk än realistisk. Men det är inte där Mendes börjar. Stora delar av "1917" är en gastkramande och obehaglig färd. Kanske inte lika realistisk som dokumentären "They Shall Not Grow Old" men nästan lika vidrig i skildring av allt kväljande som präglar kriget men sällan talas om.
Korporal Blake väcks upp från sin vilostund en aprilmorgon 1917 med uppmaning att välja en kamrat och komma till generalen. Han väljer Will Schofield och de får instruktioner om att något som sett ut som en tysk reträtt egentligen är en planerad fälla. Telefonlinjerna är kapade av fienden så de behöver ta sig till bataljonen för att stoppa attacken och rädda 1600 landsmän. Bland dessa finns också Blakes storebror. Starkt motiverad och oerfaren av riktig krig är Blake redo att snabbt ta sig an uppdraget. Schofield däremot som har viss erfarenhet av krigföring är mindre lockad. Han tycker de ska vänta in mörkret för att inte vara uppenbara måltavlor och hans inställning till kamp är mindre romantiserad.
Mycket har sagts om att "1917" är redigerad för att skapa upplevelsen av entagningsinspelning. Själv tycker jag inte greppet är särskilt nödvändig. Närvarokänslan är inte starkare på grund av att kameran följer de unga männen på det här sättet. Krigets fasor finns ändå där. Största problemet är att dialogen som är kontinuerligt där är lite för sparsam i innehåll. Ansatsen att skildra helt vanliga soldater som omtänksamma och idealistiska är beundransvärd, men då är jag än mer nyfiken på dem som människor. Deras innersta kärna annat än kärlek till sina familjer kommer inte fram. Även där är gestaltningen ganska generisk. Som bäst är "1917" i de ömma stunderna, där Sam Mendes generellt briljerar. När dramatiken minskar omkring karaktärer och mänskligheten sticker fram. "1917" är inte i samma klass som hans bästa exempelvis "Revolutionary Road" eller "American Beauty" men ändå givande. Varje scen är nästan lite för spännande för att tillåta närhet. Tekniskt är "1917" nästan fulländad, den emotionella strängen lite för sparsmakad.