Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En film som inte handlar om så mycket

Nya "Star Wars" lämnar mycket att önska. Den överfyllda bägaren är samtidigt tom och genererar mest en axelryckning.

Rey (Daisy Ridley) känner kraften men funderar över hur hon egentligen ska använda den i ”Star wars: The rise of Skywalker”.

Rey (Daisy Ridley) känner kraften men funderar över hur hon egentligen ska använda den i ”Star wars: The rise of Skywalker”.

Foto: Fotograf: Disney/Pressbild

Recension2019-12-20 09:26
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Star Wars: The Rise Of Skywalker
Filmstaden 
Regi: J.J. Abrams
I rollerna: Daisy Ridley, Adam Driver, John Boyega, Oscar Isaac, Billie Lourd, Lupita Nyong'o, Mark Hamill, Domnhall Gleeson m fl.
Betyg: 2

1925 skrev T.S. Eliot en dikt med titeln "The Hollow Man". "This is the way the world ends, not with a bang but a whimper". Så känns den sista filmen i serien om stjärnornas krig. Ingen explosiv klimax, utan mer med oengagerad axelryckning. 2 timmar och 21 minuter utan något originellt eller betydelsefullt. Fylld till bristningsgränsen och samtidigt ganska tom.

När vi nu är tillbaka i en galax långt, långt borta är Rey och hennes kumpaner på jakt den ultimata ondskan i form av Palpatine. Kylo Ren, Darth Vaders arvtagare, fortsätter sin kamp för att få Rey att välja den onda sida. Ett problem genom hela trilogin är att det aldrig känns som om Rey är nära att fastna i destruktiviteten. Hon andas oskuld dygnets alla timmar. Filmen är i huvudsak fokuserat på att hitta planeten där Palpatine befinner sig,  Platsen är okänd och osynlig på kartor. En form av kompass är enda sättet att hitta dit. Kylo Ren tar sig till Rey i någon form av förvriden dimension där de är med varandra och samtidigt inte.

J.J. Abrams verkar ha känt de stora kraven på sig eftersom han inte haft lätt att låta vissa delar gå. Det mesta ska vara med samtidigt som uppradningen av saker som behöver vara med blir tråkigt tämligen fort. Första timmen har så många små jakt- och krigsscener att jag börjar slumra till i biostolen. "Star Wars" är en filmserie hårt drabbad av att fans ilsket uttrycker sina åsikter om resultatet. Abrams hade behövt lite mer mod för att hålla ifrån sig andras åsikter och istället fokusera på att göra sin egen film. I dess kärna verkar inte "Star Wars: The Rise Of Skywalker" handla om så mycket eftersom filmmakarna försöker få den att handla om allt. Medan de gamla klassikerna var ordentligt inriktade på godhet och ondska har denna version tappat den känslan. I teorin finns kampen kvar, men i praktiken varken syns eller känns den.

Att göra konst med huvudsyfte att göra målgrupperna nöjda förtar poängen med konst. Skapande handlar i första hand om kreatören. Och om "Star Wars: The Rise Of Skywalker" är bevis på något så är det att den taktiken är en dålig idé. Budskapet urvattnas av blidkandet.