Film
Sångklubben
Cnema
Regi: Peter Cattaneo
I rollerna: Kristin Scott Thomas, Sharon Horgan, Emma Lowndes, Gabby French, Greg Wise m fl.
Betyg: 2.5
När "Fisherman's Friends" kom ut för ett år sedan recenserade jag kritiskt om förutsägbarheten och den totala avsaknaden av originalitet. Nu när "Sångklubben" kommer ut är min tanke att filmerna är ganska identiska i kvalitet. Känslan däremot skiljer sig väldigt mycket åt. I dystra tider och osäker framtid för världen förvandlas det här verket till en pärla. Må bra-film på biografer är vi inte längre bortskämda med. När filmbranschen försöker överleva är svåra indiefilmer lättare att släppa eftersom man kanske ändå inte räknat med kassasuccé. Nu behövs fluffet mer än någonsin.
I huvudsak jämförs "Sångklubben" med "Allt eller inget" som Peter Cattaneo regisserade för 23 år sedan. Även den hade sin förutsägbarhet men manus, charm och originalitet (vid tiden) bidrog ändå till en både mer sevärd film och en mer framgångsrik sådan. "Sångklubben" är så kallat inspirerad av verkliga händelser när en kör bestående av fruar till armépersonal gjorde tv-program och bejublad musikkarriär. Därefter har fenomenet spritt sig till fler orter i Storbritannien. Innan eftertexterna får vi se en del av dessa.
Lisa och Kate är varandras motsatser, avslappnad och stram respektive. När männen stationeras till Afghanistan har Lisa uppgiften att lyfta fruarnas humör genom diverse distraherande aktiviteter. Lisa är folklig och vet att fruarna mest är intresserad av att dricka. Kate bestämmer sig för att hjälpa till, utan att ha blivit ombedd. Hon tycker istället att de ska ägna sig åt finkultur. Jag kan tänka mig att vissa kan se slutscenerna genom vad jag just skrev. Hursomhelst når de kompromissen sång. En vill ha fokus på psalmer och andlighet, en annan hits från 80-talet. De andra deltagande kvinnorna får agera kulisser vars livshistorier bidrar till känslokarusellen. Kören får sedan möjlighet att uppträda på Royal Albert Hall.
Främsta orsaken att se filmen, förutom produktion av glädjehormoner, är huvudrollsinnehavarnas skådespeleri. Kristin Scott Thomas kanske inte gör sin mest genomgripande insats någonsin men det är en solid insats. Sharon Hogan ger en nyanserad gestaltning av en vanlig kvinna i en ovanlig situation. Båda gör en avsevärd bedrift att med väldigt lite skapa något av substans.