Film
Comedy Queen
Cnema/Filmstaden
Regi: Sanna Lenken
I rollerna: Sigrid Johnson, Oscar Töringe, Anna Bjelkerud, Ellen Taure, Camila Bejarano Wahlgren, Doreen Ndagire, Iggy Malmborg m fl
Betyg: 3.5
Förr eller senare kommer en framgångsrik författare att få sina böcker filmatiserade, eller? Psykologen Jenny Jägerfelds böcker ketchup-effektar nu inte med en utan två filmer under februari 2022. Först ut är "Comedy Queen" regisserad av Sanna Lenken som tidigare gjort den brutalt drabbande "Min lilla syster". Om ett par veckor kommer "Så jävla easy going" som regisserats av Christoffer Sandler i sin debutlångfilm. De har sina förtjänster, Lenkens skildring är framförallt realistisk.
Sasha har precis förlorat sin mamma till självmord. Medan hennes pappa gråter ut sin sorg har tonåringen andra strategier för att hantera kaoset. Hon vill överleva och ser en självklar lösning i att inte bete sig som sin mor. Raka håret då mamma hade långt, sluta läser böcker eftersom de inte gjorde bokmalsmamman gladare, inte ta hand om något levande då mamman inte klarade det. Planen förutsätter, av orsaker bara tonåringar kanske förstå, att inte dela med sig den till någon annan. Sasha försöker alltså inte låtsas om sorgen och som strategi betraktad är den sådär. För alla som har upplevt sorg vet att genvägar inte existerar. Vad som driver Sasha framåt är en ambition att göra sin pappa glad igen, efter att mamman uppnått omvända effekten med pappa Abbe.
Linn Gottfridssons manus använder mycket omsorg för varje karaktär. Sorgens olika skiftningar, personliga mognadens effekt på sörjandet, alla välvilliga som inte kan förändra faktum att barnet är i ett helvete. Utan ansträngning kan tittaren ha en klar bild över vad för människor som rör sig på duken. Misären kontrasteras av ett väldigt ljust och mättat foto. Tekniken och formen är överlag en hjälpande hand för huvudmålgruppen, ungdomarna. De behöver inte hoppa över diskbänksrealistiska hinder för att ta emot budskapet.
Sigrid Johnson och Oscar Töringe som dotter och far bär filmen på sina axlar. Hon med sina instabila utbrott och känsloväxlingar i raketfart. Johnson spelar styrka och litenhet i en karaktär som ska förmedla precis sådana tillstånd. Töringe å sin sida gör ett finstämt porträtt av en man i djup sorg samtidigt som behovet finns att han levererar. Att allt omkring Sasha inte fallerar ut i en mardröm är en befrielse.