Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En doft av blod, svett och bourbon

Nu släpper Trailerpark Idlers sin sjunde CD, "Well That’s Life... Or It Was". Som förra albumet var tematisk i sin lite bakfylleångande countryreligiositet, följer också denna platta en tematik, fast av ond bråd död, och triggerhappy romance.

RECENSION2010-02-10 03:00
Uffe Olsson
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Miss LisaLees sång börjar närma sig gruppens signum, i lead såväl som i kör. Hennes både starka och känsliga röst kontrasterar mot Morgan Hellmans mera klassiskt krackelerade, lite stukade. Trots förlusten av trummis är musiken tätare, och Trailerpark vågar ta ut svängarna mer och mer. Ett fint exempel på det är dragspelet i Ol´Man Johnson och Tommy Erikssons pedalsteeltoner här och där. Sångerna doftar omisskännligt av bourbon, blod och svett. Exteriörerna utgörs av barer, vindpinad halvöken och tumbleweedbollars flykt. Materialet är eget, utom rambler-countryns mästare Johnny Paychecks The Johnsons of Turkey Ridge. I låtskrivandet går bandet från klarhet till klarhet. Bäst är ändå LisaLees Burn My Own Farm down och Hellmans The Jury, The Judge & The Pen. Nej, Trailerpark Idlers förnekar sig inte. "Well That’s Life... Or It Was" är deras bästa hittills, precis som vanligt.
TRAILERPARK IDLERS Well That’s Life... Or It Was (Something Wicked) ?`?`?`?`
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje