Ehrenreich om den kollektiva festen

Folk har förmodligen alltid firat och dansat sig till extas, man kan se det på grottmålningar och runstenar från förhistorisk tid. Först på 1700-talet berättas det om unga flickor på Tahiti som utför en mycket oanständig dans och sjunger oanständiga sånger under oanständiga åtbörder. Det gladde förmodligen kapten Cooks sjömän men utgjorde inget hot mot några makthavare. Att spontana folkfester annars ofta uppfattas som upproriska är egentligen vad boken handlar om. Frågan är denna: Om extatiska ritualer och festligheter en gång i tiden varit så utbredda, varför finns det så litet av dem kvar i dag? Dansen var viktig i det antika grekiska samhället. Innan kyrkbänkarna infördes dansade man i europeiska kyrkor. Sen tvingades dansen ut på gatorna och så uppstod karnevalen. Då blev det snart tradition att förlöjliga de mäktiga. Dansare utklädda till präster och nunnor, biskopar och påvar, bar sig oanständigt åt och skrämde både kyrkliga och världsliga makthavare. Så kom industrialismen med färre helgondagar och mindre ledighet. Krav att komma till arbetet nykter och i tid sex dagar i veckan året runt. Kyrkan anpassade sig och predikade om syndig och skadlig sysslolöshet. Man skulle arbeta från soluppgång till solnedgång och var tacksam för det man fick i lön! Européerna övergav sina festtraditioner och försökte med våld tvinga på hela världen sin tro och sin kultur. Det finns i dag ingen mäktig organisation som skyddar festens och dansens glädje. Till och med kommunismen blev trist och glädjelös om man undantar Kuba. Hos oss har vi skippat kollektiva glädjeyttringar. Nu tittar vi på teve med ändlösa reklaminslag om det enskilda ägandets nöjen. De äldre kan sitta hemma och titta. Men för de unga finns det ännu okontrollerade och vilda kollektiv; rockpubliken och fotbollshuliganerna. Skrämmande eller hoppfullt? Barbara Ehrenreich tycks önska tillbaka det kollektiva festandet och rätten att fira undret att vi finns till.

Ehrenreich om den kollektiva festen

Med småflickor som springer och leker karneval på omslaget ser den här boken ut att vara rolig, men det är den inte. Den är tvärtom en grundlig genomgång av folklig dans och fest, historiskt och geografiskt.