Film
Antebellum
Filmstaden
Regi: Gerard Bush, Christopher Renz
I rollerna: Janelle Monáe, Jena Malone, Jack Huston, Tongayi Chirisa, Gabourey Sidibe m fl.
Betyg: 3
Mer rätt i tiden hade "Antebellum" inte kunnat vara år 2020. Skildringen av rasismen i USAs dåtid och nutid vävs ihop på ett oväntat sätt. Indignationen i USA som snart är på väg att få tryckkokaren att explodera har aldrig varit så här stark som de senaste åren. Medan svarta människor brutalt mördas på gatorna av myndigheter har fokuset blivit starkare sedan nuvarande presidenten kom till makten. Plötsligt syns rasismen i dagsljus. Vitmakt-rörelsen och extremhögern har en egen påhejare i Vita huset.
I inledningen skuttar en liten flicka med änglahår på en sydstatsgård med drömska träd och gyllene sol. Ganska snabbt och dramatiskt byts illusionen ut mot en annan klassisk bild av amerikanska södern på 1800-talet. Svarta slavar misshandlas, en kvinna försöker fly. Hon springer medan två ryttare jagar henne med ett rep redo att fånga henne. Livet på detta plantage är förväntat obarmhärtigt. För att mota uppror tillåter slavägarna inte de svarta att ens tala med varandra. Efter en stund bryts historien in i en nutid där Veronica Henley vaknar av larmklockan. Hon spelas av Janelle Monáe som även spelar Eden på 1800-talet. I stunden kanske tittaren uppfattar Eden som från Veronicas förfädergeneration. Kanske bevittnar vi tidsresa? Veronica lever i en helylledröm med sin man och dotter.
Det finns de som påstår att rasism eller strukturell rasism inte existerar längre, att den tillhör historien. Illusionen borde ha fått sig en kraftig törn när presidenten 2016 försvarade vitmaktdemonstrationer i Charlottesville där han kallade dessa personer för "very fine people". "Antebellum" är som en allegori över vad som händer här och nu. Filmen är på en del sätt en dramatisering av vad som händer världen över. När fler och fler rättigheter är vunna för minoriteter börjar den gamla majoriteten att streta emot. "Den vita mannens sista skri", som en skribent kallade det för några år sedan. Filmen må sakna sofistikationen hos "12 Years A Slave" eller den nyskapande skärpan hos "Django Unchained" men "Antebellum" håller hårt om sin tittare i sin blandning av spänning och sensmoral. Regissörduon vågar gå utanför ramarna, vilket kompenserar övertydligheten.