Film
Better Man
Filmstaden
Regi: Michael Gracey
I rollerna: Robbie Williams, Jonno Davies, Steve Pemberton, Alison Steadman m fl.
Betyg: 3.5
När Take That återförenades 2010-2011 för ny skiva och en turné med alla fem originalmedlemmar var jag där. Först körde fyrmannauppsättningen några nummer, sedan Robbie Williams med några nummer från solokarriären för att avsluta med alla fem som majoriteten av speltiden. Jag kommer ihåg en märkbar skillnad mellan första och andra uppsättningen. Medan de andra i Take That var duktiga showartister som gillade att stå på scen såg Williams ut att livnära sig själsligt av upplevelsen. Det var en obeskrivlig energi på stadion som signalerade behov snarare än karriär. I filmen ”Better Man” illustreras detta och orsakerna bakom det på ett träffsäkert sätt.
”Better Man” är biopic om Robbie Williams där huvudkaraktären spelas av en datorgenererad schimpans. Tanken är att visa hur han känner sig själv: en cirkusapa. I kronologisk ordning följer vi lille Robert i Stoke-On-Trent som föddes kabaréartist i en håla där du förväntas vara liten. Det fanns inte mycket pengar i uppväxten men kärlek genom mamma och farmor. Pappan lämnar familjen för att förverkliga sig själv vilket lämnar Robert med en evig törst efter faderskärlek och acceptans. Från ung ålder tyngs Robert av självhat. I tonåren går han på audition och får plats i pojkbandet som managern Nigel Martin-Smith skapat. Filmen är som starkast i dessa inledande delar av Williams liv. Här kombineras fräckhet och djup på ett originellt och livsbejakande sätt. En av scenerna där Take Thats karriär går i ultrarapid till en dans på Regent Street till Williams ”Rock DJ” är fullständigt fenomenal.
När han lämnar Take That/blir sparkad följer vi de destruktiva åren där Williams förstör sin kropp, sina relationer och sin framtid. I filmens andra hälft fastnar den och blir något repetitiv. Inte hade filmen heller skadats av 20 minuters förkortning i redigeringsrummet.
Skådespelaren Jonno Davies är den som gestaltar Williams ”under” apan så att säga. Williams är rösten. Den här kombinationen som har kreativa skäl för att illustrera en poäng fungerar även för andra syften. Att inte ha en skådespelare att bedöma huruvida den är tillräckligt lik Williams är en stor fördel. Att eliminera likhetsdimensionen gör på något sätt att vi kommer närmare personen Robert Williams.