Film
En vit, vit dag
Cnema
Regi: Hlynur Pálmason
I rollerna: Ingvar E. Sigurdsson, Ida Mekkin Hlynsdottir, Hilmir Snaer Gudnason, Bjorn Ingi Hilmarsson, Elma Stefania Agustsdottir, Sara Dogg Asgeirsdottir,Haraldur Ari Stefannson m fl.
Betyg: 3
I inledningen visas ett mystiskt citat om hur de döda talar till oss på dagar då himlens vithet matchar markens. Sedan syns dimma över ett lugnt landskap. Dimma som med sitt skylande både skapar en drömsk stämning men också en ruggig sådan där tydligheten är utsuddad. Lugnet och dimman bryts av en bil som kör av en väg och ner för ett stup. Inte bara kör av utan ser ut att avsiktligen ta sig ur vägfilen.
Därefter följer en längre tids stilla kamera på ett hus. Årstider passerar och huset byggs upp lite i taget. Ingimundur drabbades brutalt av olyckan, det var hans fru som omkom i den mystiska olyckan. Klart märkt av sorgen men ovillig att öppna luckan till sitt inre försöker Ingimundur att få dagarna att gå i barnbarnets sällskap. Sitt arbete som polis har han inte gått tillbaka till. Hlynur Pálmason lägger en hel del tid på att synliggöra hans omgivning. En dag när änkemannen går igenom en del av sin frus saker misstänker han ett tveksamt samröre. Det aktiverar något i honom. förvandlar sorgen till ilska och besatthet. Väcker något bestialiskt i honom.
"En vit, vit dag" är fascinerande och håller tittaren på halster men den är som mest dramatisk där det finns minst intresse av. Den har många tempoväxlingar men inte alltid på rätt ställe. Ingimundurs upptäckt av ledtrådar märks knappt samtidigt som det eskalerande våldet angränsar till överdramatik. Vilket i sin tur leder till att berättandet lider. Potentialen som filmen har, med tanke på dess intressanta synvinkel av sorg, används inte helt rätt.
Samtidigt har filmen en intressant aspekt i att regissören inte försöker sälja in en sympatisk figur till oss. Den åldrande mannen ges utrymme att vara svår. Till en början önskar vi bara att han ska komma framåt i sorgarbete. Samtidigt skjuter han ifrån sig stöd och omtanke. På så sätt är "En vit, vit dag" mycket trovärdig. Inte för att alla som sörjer reagerar på det här sättet utan för att vissa gör det. All sörjande är inte vacker och värdig. Filmen är en träning i empatisk förmåga.