Musik
JACK VREESWIJK
Plat: Crescendo
Datum: 3 november
Sorlet var nästan öronbedövande i konsertlokalen. Kan tänka mig att samtalen handlade lika mycket om Crescendos kommande lokalbyte som den kommande konserten. Så presenteras Jack och hans sidewing, gitarristen Love Tholin, och en applådåska möter dem.
Grunden i Jacks konstnärskap är pappa Cornelis fantastiska låtskatt, men Jack är ett barn av sin tid och uttrycket är tuffare, råare och bygger på rock och blues. Publiken tar emot de båda med öppna armar och kärleken flödar i båda riktningarna. Cornelis ”Hopplös Blues” är ett typexempel på bluesrocken. Det gungar gott och publiken njuter. Vi får även Cornelis vaggvisa till Jack, ”Vaggvisa”, där Jacks mjuka sida får fritt spelrum. Love matar på med bluesmättade visor.
Det går inte på räls. Jack glömmer texter och ingångar, men publiken förlåter allt. Det mesta i låtväg denna kväll kommer alltså från pappa Cornelis, men ibland dyker en oslipad diamant upp. Som ”Lilla Regn” som är Jacks musik till en av Cornelis efterlämnade textfragment. Jack beskriver låten som ”gullig”, vilket kanske kan stämma. Charmig skulle man också kunna kalla den.
Norrköpingspubliken är inte främmande för allsång. Det visade man i Beach Boys-låten ”Jag hade en gång en båt” Efter en kort paus visade Jack att publikgreppet var kvar. Taubes ”17 balladen”, ”Mördar-Anders”, ”Jag ger dig min morgon”. Den sistnämnda en av Fred Åkerströms bästa men också en av kvällens bästa tillsammans med ”Lasse Liten Blues”.
Två extranummer annonserades och publiken tog tacksamt emot och visade sin uppskattning genom långa och kärleksfulla applåder. Nu återstår bara en konsert, minneskonserten för Nisse Sandström, och sedan bär det av till de nya konsertlokalerna i Hallarna. Hoppas att de innebär en nystart för Crescendo.