Ett vanligt verktyg för att gestalta problematiken med traditioners begränsningar är drama och intensitet. Skrik, gråt och till slut uppenbarelse.
Vilket är belönande och berörande. Joshua Z Weinstein går istället den längre vägen. Först närmar han sig karaktären Menashe på en ytlig nivå: mannen verkar ta allvar på sin religion. Sedan levereras hans livsomständigheter. Ensam med 11–13-årig son efter att hans fru gått bort.
Ortodox-judiska församlingen han tillhör är både strikt och lägger sig i medlemmarnas privatliv. Djupet går regissören på sist när mycket av filmen gått. Äntligen inser tittaren att trots att Menashe själv följer sin tro till punkt och pricka har livet inte blivit som han tänkt sig. Att följa traditioner och begränsa sig själv har försatt honom i en låst situation. Rollfiguren Menashe är välskriven på det sättet.
Den som tittar följer hans reflekterande och utveckling medan det pågår.
”Menashe” är något så ovanlig som en film på yiddish. Filmen utspelar sig i Brooklyn, New York men följer segregerade livet för områdets chassidiska judar. Dramaturgin och detaljrikedomen ger en lätt dokumentär känsla trots att den är skriven fiktion. Menashe kanske inte är typen av karaktär som genererar så stark sympati i vanliga fall. Men här får publiken bekanta sig med en man som inte riktigt passar in i vad han vetat hela sitt liv.
Menashe Lustig i titelrollen briljerar i huvudrollen genom att vara totalt autentisk. Hans skådespeleri är osynligt, han ger en känsla av att leva rollen mer än att spela den. Ruben Niborski som sonen flankerar honom väl.