Dawkins skrämmer troligen bort de troende

Mer än 40 procent av USA:s befolkning tar alltså Bibelns uppgifter bokstavligt. Till dem vänder sig Richard Dawkins med den här boken, och kanske även till muslimer som vill ersätta sin bokstavstro med en vetenskaplig syn på världen. Richard Dawkins har etablerat sig som världens främste gudsförnekare. I en tidigare bok, Illusionen om Gud, beskrev han de kristnas gud som den obehagligaste figuren i hela skönlitteraturen. Här går han grundligt tillväga. Med tabeller visar han hur utbredd vidskepelsen är. Om Gud skapat världen som de bibeltrogna menar bör de första människorna ha levat samtidigt som dinosaurierna. Hur många tror det? I Sverige och Schweiz 9 procent. I Polen 33 procent. I USA och Turkiet över 40 procent. Dawkins redogör för Darwins utvecklingslära. I Guardian läser han att muslimska studenter i London delat ut broschyrer som avfärdade Darwins teorier som falska och att fundamentalistiska kristna studenter också reser högljudda protester mot evolutionsläran. Här ägnar Dawkins 400 sidor åt att bevisa att utvecklingsläran är sann och att människan utvecklats ur andra däggdjur. Han säger att han vill nå dem som förnekar historien, men han är så grundlig att han förmodligen skrämmer bort de troende. Vissa saker måste betraktas som fakta fast de är svåra att bevisa. Vi behöver inte bevisa att månen är mindre än solen. När vi accepterat utvecklingsläran behöver vi inte bevisa att kaniner och leoparder haft en gemensam stammoder. Vi vet inte hur hon såg ut, men hon måste ha funnits. Dawkins grundlighet är påfrestande men ibland också roande. Ryssarna började förädla solrosen av religiösa skäl. Kyrkan förbjöd olja i matlagningen vissa tider. Men solrosfröoljan var undantagen, eftersom solrosen inte nämns i Bibeln. Naturen har haft miljarder år på sig att odla fram dagens levande varelser ur de första livsyttringarna. Mänskliga uppfödare åstadkommer förändringar snabbare från en liten gulbrun fink till en grann kanariefågel eller från varg till hund och så till chihuahua, tax och mops och grand danois. Den som har tålamod kan här läsa om colibakterier och virvelmaskar, om apans och daggmaskens gemensamma förfader, om fisken som kravlade upp på land och så småningom blev mus eller människa och om likheten mellan fladdermusens och människans skelett. Det är fascinerande läsning för den som är vetenskapligt intresserad. Men för den som nöjer sig med att tro istället för att veta är boken nog lite för svår. Så jag tvivlar på att Dawkins här når fram till dem som verkligen skulle behöva hans visdom.