Film
Där kräftorna sjunger
Cnema/Filmstaden
Regi: Olivia Newman
I rollerna: Daisy Edgar-Jones, Taylor John Smith, Harris Dickinson, Michael Hyatt, Sterling Macer Jr, David Strathairn m fl
Betyg: 3
Den som letar äkthet eller realism bör leta vidare. Producenten Reese Witherspoon har nämligen uttalat att filmatiseringen av den extremt populära boken är eskapism och att få njuta av en relativt kommersiell historia. Därför är det lönlöst att haka upp sig på det. Även om renligheten skapar en del förvirrade frågor om varför människor vill bort från eremiten i centrum. Men den fungerar absolut för de som inte vill ha socialrealism men ändå en fängslande grundhistoria. "Där kräftorna sjunger" är som film en mindre sentimental Nicholas Sparks-berättelse eller en mycket mindre substantiell variant av "To Kill A Mockingbird".
Kyas familj lever under ständiga hot från den alkoholiserade fadern som inte har några betänkligheter kring misshandel. Till slut orkar inte modern utan överger alla en gryning. Inte så långt efter väljer syskonen att lämna en efter en. Kvar blir Kya med sin pappa, som en kort period lyckas skärpa till sig och ge dottern en lugnare tillvaro. Till slut försvinner även fadern. Kya lever kvar och de enda som är något måna om henne är det afroamerikanska paret som driver livsmedelsbutiken, också utstötta i amerikanska södern på 50- och 60-talet. Hon klarar sig genom att sälja musslor till butiken och lägger mycket av sin tid på att måla från naturen. Tidigt i berättelsen hittas en död kropp tillhörande traktens populära kille Chase Andrews. Kya grips, anklagad för mordet. En pensionerad advokat tar sig an hennes fall. Filmen alternerar mellan återblickar och rättegångsscener. Mycket av tillbakablickarna fokuserar på två kärleksaffärer, den med barndomsbekanten Tate och affären med Chase.
Vad gäller händelseförlopp och intrig är Olivia Newmans adaption intresseväckande i tempo. Däremot är den på många sätt inte särskilt realistisk, ibland även övertydlig. Det är en lantlig dröm av idyll, inte ett övergivet barn som vältrar i skit. Som tonåring och vuxen ser Kya hur proper ut som helst. Hennes utforskande i naturen har inte lämnat några spår. Kärlekshistorierna förlorar båda viss udd och förklaring när den utstötta flickan är vacker och tillbakadragen istället för asocial och avvikande. Dessutom tar de för mycket fokus från mer intressanta perspektiv.