FILM
Asteroid City
Cnema/Filmstaden
Regi: Wes Anderson
I rollerna: Jason Schwartzman, Scarlett Johansson, Tom Hanks, Maya Hawke, Jeffrey Wright, Tilda Swinton, Bryan Cranston, Adrien Brody, Matt Dillon, Tilda Swinton, Rupert Friend m fl.
Betyg: 2
Man får ändå ge Wes Anderson att han lyckats skapa en långvarig karriär av väldigt lite. Trots att han i över tio år levererat besvikelser till publiken genom sina snygga och tomma filmer får han fortsatt förtroende att producera innehållslösa konstverk. Det här säger jag som en person som verkligen uppskattade hans tidiga verk. Fortfarande finns många recensenter och superfans som hyllar hans filmer. Dessa har behövt bli ideligen bättre på snälltolkning för att klara sig med heder i behåll. Vill man hitta mönster kan det ligga något i manusförfattarskapet. Anderson arbetade tajt med Owen Wilson som sin medskribent när hans produktioner var som bäst. ”The Royal Tenenbaums” var den sista de två skrev tillsammans. Lite av äkthet och sårbarhet fanns fortfarande kvar i ”Darjeeling Limited” men sedan dess har det inte räckt.
”Asteroid City” är väldigt snygg och stilig, ingen tvekan där. Den utspelar sig på 50-talet i öknen i Nevada med bjärta färger som kontrasterar varandra. Ja, eller inte riktigt så utan filmen vi ser är visualiseringen av en pjäs. Det betyder att berättandet bryts av med svartvita scener från de som sätter upp föreställningen. Dessa är röriga och hade lika gärna kunnat skippas. Alla som är i Asteroid City blir fast i karantän på orten på grund av utomjordingshändelser. I centrum står Augie Steenbeck och hans fyra barn: särbegåvade Woodrow och hans tre vilda småsystrar. Här finns även kända skådespelaren Midge Campbell som vill bli tagen på allvar. Som vanligt kryllar det både av birollsinnehavare och bilder fullproppade med detaljer. 50-talet är en särskilt tacksam era för Anderson då minimalismen inte var särskilt utbredd.
Som så ofta tidigare finns ena kvasiintellektuella one-linern efter den andra som låter häftig och agerar hipstersmörjmedel. Problemet är att de sällan betyder någonting alls längre eftersom Anderson tappat sin förmåga att berätta en historia. Även här finns någon form av röd tråd som regissören själv gör allt för att förstöra. Ett finurligt citat beskriver både filmen och världen ”everything is connected but nothing is working”.