Film
Excess Will Save Us
Cnema
Regi: Morgane Dziurla Petit
I rollerna: Patrick Petit, Bernard Petit, Roger Petit, Kim Truong m fl
Betyg: 3.5
"Det är inte fiktion. Det är inte dokumentärt" säger regissören själv mot slutet av filmen. Något som steg för steg känts starkare och starkare under speltiden. Bortom Paris, Vogue, Dior, Chanel, Yves Saint-Laurent finns lantliga Frankrike där sofistikation inte sipprat in. Möt Villereau där dåtiden regerar mycket starkare än nutiden. Inledningsvis får vi exempelvis veta att insatsstyrkor och riksnyheter kommit till byn när en kvinna trodde sig höra terroristaktiviteter som visade sig vara duvjakt. Faustine, filmarens kusin, är den enda som verkar ha någon form av verklighetsförankring. "I Villereau finns inga gallerior, ingen biograf, inga konsertlokaler, inga apotek, inget simhall, ändå tror de att terrorister kommer hit för att utföra dåd" säger hon till kameran.
Som kortfilm fick "Excess Will Save Us" Guldbagge. Sedan valde regissören att göra om den som långfilm. Släkten Petit är i centrum när Morgane Dziurla Petit betraktar både inifrån och utifrån. Dråpliga, tragikomiska och skrämmande anekdoter berättas vidare från olika temperament. Hennes udda släktingar berättar med glädje om relativt absurda skeenden, drar skämt med Faustine som inte är minsta rumsrena, behandlar omvärlden utifrån egna behov. Att veta vad som är sant och inte är svårt. Filmen är väldigt meta på olika sätt. Men i efterhand kan man konstatera att skildringen inte är supersmickrande om än kärleksfull på vissa sätt. Äkthet och märkliga stunder blandas friskt. Familjemedlemmarna verkar vara måna om att framstå i god dager, det är bara att de inte verkar särskilt moderna i sitt tänk om vad som representerar god dager nuförtiden.
Faustine och hennes pojkvän Ahmad spelas av skådespelare medan nästan alla andra spelar sig själva. De smälter in väldigt väl med de självspelande amatörerna och man kan inte annat än att bli väldigt nyfiken på inspelningsprocessen. På en del sätt kan vi förstå strömningarna i Europa väl via den här släkten. Bekymmersfritt har någon både Le Pen och Macron som sina förebilder, Trump tas upp utan antydan till förskräckelse, den här ologiska världen verkar fullkomligt rimlig för byborna. Den är fascinerande och hopplös att betrakta utifrån.