Film
Memory Box
Cnema
Regi: Joana Hadjithomas, Khalil Joreige
I rollerna: Rim Turki, Manal Issa, Paloma Vauthier, Clémence Sabbagh, Hassan Akil m fl
Betyg: 4
Att "Memory Box" har en smärtsamt aktuell tajming märks snabbt. Den är inte nygjord men nyligen släppt antagligen på grund av pandemin som stoppade filmsläpp på biograferna. Nu när den äntligen får premiär sker det samtidigt som Europa är mitt i krig. Att se filmen utan att göra kopplingar till kriget i Ukraina är en omöjlig utmaning. Samtidigt kan den vara välbehövlig eftersom du får en möjlighet att reflektera över vad som händer från individernas perspektiv.
I ett kallt Montreal på julafton är tystnaden dämpad och behaglig skapad av stora snömängder. Hemma hos Maia väntar hennes mor och tonårsdotter Alex på henne. Ett bud anländer vid dörren med en flyttkartong adresserad till Maia. Mormor vill få budet att ta tillbaka det men barnbarnet Alex blir bara mer nyfiken. Tanken är att hemlighetshålla leveransen för Maia för att kunna få julefrid. Modern i sin tur är hemma hos en partner hon inte presenterat för sin familj. Hemligheterna är många i familjen. Kartongen gör sedan jobbet genom att falla och vips öppnar sig Maias tonårsminnen ut över källargolvet. Där finns brev, kassettband och fotografier som hon skickade till sin vän Liza vars familj flyttade till Frankrike medan kriget på 80-talet pågick i Libanon. Alex kan inte motstå att gå igenom materialet, om inte annat för att lära känna sin mamma bättre. Så i smyg börjar hon resa med sin tonåring till mamma. Gripande återblickar öppnar upp en tragisk berättelse om krigets fasor och livet små banaliteter sida vid sida. Inte helt oväntat leder det till att mor och dotter kommer närmare varandra.
Det är inte alla historier om flykt, krig och misär som även innehåller en försoning och återträff. Joana Hadjithomas och Khalil Joreige har även lyckats omkapsla den speciella känslan av när människor som inte har setts på 30 år får återse varandra. Mästerligt fångar de nyansskillnaden mellan återseende efter valfri och tvingad exil.
Genom personliga porträtt och politisk händelse skildrar regissörerna något universellt om människan. Perspektiven är individernas vilket underlättar för tittaren att ta emot innehållet. Varje enskild person står för en aspekt av hantering av krig. De synvinklarna får samexistera och dras mot varandra.