Film
Cow
Cnema
Regi: Andrea Arnold
I rollerna: Luma m fl
Betyg: 3
Regissören Andrea Arnold har gjort sig ett namn som diskbänksrealismens fanbärare sedan 2010-talet. Hon slog igenom med brutala "Fish Tank" för att senare ha gjort sådana verk som "Wuthering Heights" och "American Honey". Hennes rykte överskrider filmografin som inte har den bredd man skulle förvänta sig av någon med kapacitet av den kalibern. Disbänksrealismen har tagit nya höjder i och med dokumentär om en ko på bondgård utan någon berättarröst eller rörlig historia. I alla fall inte vid en första anblick. Men Arnold berättar en historia via Luma genom att följa hennes liv. Vilket av förklarliga skäl till stor del är en instängd och händelsefattig tillvaro.
Arnold själv vill inte vägleda sin publik utan har sagt att hon vill att tittaren tolkar hur hen vill. Kritiken mot djurindustrin är uppenbar på ett sätt. Eller är den det? De få stunder medarbetare på gården skymtas förbi verkar de uppriktigt engagerade i djuren. Samtidigt lär de flesta människor ha svårt att se dokumentären utan att börja dra paralleller till mänskliga behov och mänskligt liv. I den jämförelsen har korna ett brutalt tufft liv. Huruvida deras existens ens kan kallas för liv är oklart. Stor brist på stimuli, sällan i frihet att rå om sig själva, födda för att fylla syfte för en annan art. I enstaka scener får de komma ut och just den kontrasten förstärker huvudbudskapet om vad vi gör med andra varelser. Så här skulle de leva om de fick välja. Eftersom regissören har valt att vara subtil kan tittaren tolka skeenden på helt andra sätt än förmodlig avsikt. Ibland undrar jag om att lägga ansvaret i handen på publiken inte också är ett mindre modigt sätt att hantera sitt berättande.
Filmens röda tråd är utsatthet. Från utdragningen vid förlossning till vardagen som kalv till livet som mjölkko. Djuren får aldrig finnas för sig själva utan agerar behovsmaskiner åt människor. Arnold har försökt och lyckats relativt väl med att individualisera djuren. Just denna ko, just denna plats, just denna dag.
På vissa sätt är "Cow" en mer sträv och ruffig variant av Viktor Kosakovskiy "Gunda" som kom ut förra året. Där fick vi följa grisar från kultinglivet till slakten. I båda filmer kommer kameran ovanligt nära med djurens ögon som en kärnpunkt för hela dokumentären.