Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Bryggan mellan epoker – "Rojalistisk exposé”

Det är svårt att komma nära drottning Elizabeth, vilket dokumentären bevisar.

Det är svårt att komma nära drottning Elizabeth, vilket dokumentären bevisar.

Det är svårt att komma nära drottning Elizabeth, vilket dokumentären bevisar.

Foto: Findlay Kember

Recension2022-04-02 14:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Elizabeth: A Portrait In Parts
Cnema 
Regi: Roger Michell
Betyg: 3

”Elizabeth: A Portrait In Parts” omnämns delvis som en unik dokumentär om människan bakom kronan, drottning Elizabeth av Storbritannien. Tyvärr känns den inte särskilt unik eftersom vi trots allt inte kommer speciellt nära. För en film gjord på arkivmaterial har Michell gjort väldigt mycket av relativt lite men i en era av Kardashians och andra influerare kan så lite bli otillräckligt. Snarare fungerar dokumentären som en aptitretare. För de som vill känna monarken på djupet finns inget annat hopp än i framtiden när hon lämnat jordelivet eftersom Elizabeth har sin notoriskt höga integritet. Om du hoppas på att få bekräftelse eller förnekelse för hur sanningsenlig ”The Crown” är kan du vända dig till andra källor. Utan särskilt stor framgång ens där.

Att få in över 90 år på knappt en och en halvtimme är en särskild bedrift i sig. Skandalerna kan nästan te sig som små besvär längs vägen. På så sätt blir drottningen liksom vem som helst fast med andra sorters problem. Livet ger och livet tar, vi får vara nöjda när det går bra. Även med enorma resurser och ett system omkring dig kan dödsfall, krig, barns misslyckande och annat tynga vardagen. Det är ett kreativt lapptäcke Roger Michell har fått ihop och bara användningen av musik får ihop historia och nutid på ett sublimt sätt.

Bristen på fördjupning försvårar för ”Elizabeth: A Portrait In Parts” att kännas annat än en behaglig resa om en historisk figur. Det är idag svårt att veta ambitionen bakom filmen och Michell själv avled tyvärr 2021 så svaret är bortom den här världen. Skildringen är både traditionell och nyskapande vilket skapar en intressant dynamik. Ett mönster för hela hans filmkarriär. Mest känd är Michell för romantiska komedin ”Notting Hill”.

En överhängande känsla av dokumentären är den av onödighet. Efter att ha sett den vet jag varken om jag lärt mig något, känt något särskilt eller tänker på den alls. Kanske är målgruppen någon annan än vi som har åtskilliga år med brittiska kungafamiljen i nyheterna. Som rojalistisk exposé finns någon form av syfte med filmen. Elizabeth är den längst sittande regenten i brittisk historia och bara därför historisk figur av stora mått. Dessutom har kungahuset och omvärlden transformerats enormt under hennes liv. På så sätt är hon bryggan mellan olika epoker.