Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Brutalt, förföriskt och insmickrande

Tonbruket är inte som alla andra band, eller rättare sagt de är som en hel massa band fast på samma gång! Där finns aningens samtida jazz, en inte så liten del symfonisk rock, lite country (?), arabisk populärmusik och kärleksfullt vårdad Ventures med gitarrlegenden Hank Marvin!

Tre fjärdedelar av Tonbruket. Från vänster Dan Berglund, Gard Nielsen och Johan Lindström.

Tre fjärdedelar av Tonbruket. Från vänster Dan Berglund, Gard Nielsen och Johan Lindström.

Foto: Tor-Björn Lyrhed

Recension2020-01-30 15:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Musik

TONBRUKET

Plats: Crescendo

Datum: 29 januari

Med andra ord, Tonbruket spelar sin högst egna variant av något jag vill kalla TOTALMUSIK!

Det började svävande med Johan Lindström vid steelguitarens (jo faktiskt) sökandes efter öppningar, en ingång i den klangmassa som pianisten Martin Hederos, basisten Dan Berglund och slagverkaren Gard Nielsen (vikarie från Norge) rullade ut. Om ni hört Hawaii-legenden Yngve Stoor eller en countrymusiker med gitarren liggande i knät, så har ni ett visst hum om klangbilden. Hederos svarar och kommenterar försiktigt uppmuntrande på sin synth och byter sedan till flygeln. Det blir bluesigt. Det kanske är där i pianot som Tonbruket har sina tydligaste kopplingar till EST, dvs. Esbjörn Svensson Trio. Basisten Dan Berglund ingick i EST och det är nog omöjligt att spela Tonbrukets musik utan att sniffa på sin föregångare.

Musiken skiftar hela tiden karaktär. Inte sällan är det Johan Lindström som på sin elgitarr eller pedal steel pekar och lockar och lovar guld och gröna skogar om de andra följer med. Mitt i det mystiska där och svävande räds man inte att dra igång något som liknar symfonisk hårdrock, country a la Dolly Parton eller kärleksfulla gitarrklanger som för tankarna till gitarrlegenden Hank Marvin i gitarrbandet The Ventures. 

Och mitt i allt det bisarra och komplexa lägger Lindström ett oblygt rent C-ackord på sin elgitarr och musiken ändrar karaktär. ”Ghostriders in the sky” nästa, eller…? Strålande!

Tonbruket är bandet där varje musiker är viktigare än den andra i en evigt uppåtgående spiral. Musiken kan vara brutal men också lika förförisk och insmickrande som en sockerbomb. Pröva bara deras hyllning till marängbakelsen/tårtan ”Pavlova”. Här verkar man vilja ösa på med alla onyttigheter på en gång och därefter följer ”A taste of fall” med trevande piano och gitarr som blir till symfonisk rock. Krocken är total men ändå fullt naturlig.

Några sista ord om vikarierande Gard Nielsen vid trummorna. Efter endast en repa (?) träder han in och ersätter ordinarie Andreas Werliin. Det vittnar om självförtroende och musikalitet. Jag spår honom en lysande framtid. Ihop med Dan Berglunds fjäderlätta och tydliga bas bildades en bas att jobba ifrån.