Film
Unga kvinnor
Cnema
Regi: Greta Gerwig
I rollerna: Saoirse Ronan, Emma Watson, Florence Pugh, Eliza Scanlen, Laura Dern, Meryl Streep, Timothée Chalamet, Chris Cooper m fl.
Betyg: 3
1933, 1949, 1994 och nu 2020. Det är bara filmatiseringarna. Sedan finns teaterföreställningar och serier. "Unga kvinnor" är på ett ytligt plan mycket överskattad. Men att 1868 skriva om en kvinna som inte ville gifta sig och hellre var kompis med en man intresserad av henne var för tiden revolutionerande. Varför den blev så stor då går att förstå. Varför den här historien fortsätter att berättas om och om igen är inte lika uppenbart.
Gerwigs version håller sig ganska mycket till originalet av Louisa May Alcott. Systrarna March och deras väg in i vuxenvärlden i Massachusetts. Amerikanska inbördeskriget pågår och fadern är borta. Den medmänskliga mamman försöker guida sina döttrar genom livet. Varje dotter är en väldigt specifik typ: Meg är vänlig och traditionell, Jo en ambitiös "pojkflicka", Amy hungrar efter det bästa i livet och Beth lågmäld med en musikalisk gåva. Mr Laurence bor granne och hans barnbarn Theodore "Laurie" Laurence blir en kär vän till familjen.
Att Alexandre Desplats majestätiska musik är filmens höjdpunkt säger något om filmatiseringen. Musiken bör vara förstärkande och ett komplement men inte huvudnumret i ett drama. Gerwig får inte helt ihop balansen mellan den feministiska historien med de gulliga om hur alla finner något värdefullt i livet. Att skådespelarna dessutom generellt saknar kemi försvårar också berättandet. Saoirse Ronan och Louis Garrel förmår inte att frambringa vad Winona Ryder och Gabriel Byrne gjorde 1994 eftersom kemi inte är något som så lätt går att fabricera. Första hälften tar upp intressanta perspektiv om konst och livet. Att höra Meg uttrycka sin trötthet på att leva fattigt och inte förmå se sin plats i kedjan skapar dynamik. Filmens andra hälft väljer att sprida välbehag och harmoni, på bekostnad av kniviga dilemman. Andra delen lider av sådan präktighet att jag till slut inte vet om regissören driver med genren och dess präktighet.
Medan "Unga kvinnor" anno 2020 är en okej titt finns mer svindlande kostymdramafilmer. Ta exempelvis "Howards End", "Återstoden av dagen" eller "Förnuft och känsla", alla från 1990-talet...med svindlande och jämn kvalitet.