Nästan inget finns det av monster och överdrifter, och man kan föralldel sakna de längre spexiga solonummer som Johnny Depp gjorde i de närmast föregående filmerna.
Det är ändå ett härligt nöje att se Johnny Depp spela den baksluge charmören Sparrow, med sina ordvrängerier och akrobatiska fäktkonster, sina små kluriga ögonkast och leenden. Depp roar stort med små medel, bredvid Geoffrey Rushs arrogant flinande Barbossa. Ian McShane, skurken i TV:s Deadwood, gör den trollkunnige kapten Svartskägg med fin torr humor. Penélope Cruz som hans dotter har tydlig komisk talang, och som man kan vänta sig mycket temperament.
I den långa raden av jakter och dueller, dubbelspel och trollerier finns det gott om små komiska guldkorn, från förklädnaderna i början till slangbellan som Sparrow gör av en palm och ett rep. Vampyrsjöjungfrurnas anfall är det mest inspirerade i filmen bortsett från skådespeleriet. Slutet har hämtat mycket från Indiana Jones och det sista korståget, i och för sig en bra förebild. Keith Richards smälter in bra i sin minutlånga roll som pappa Sparrow.
Rob Marshall, mest känd för musicalen Chicago, har förmodligen stor del i att skådespelarna gör så bra insatser. Och allt det digitalt filmtekniska är som vanligt urstyvt gjort.