Film
Close
Cnema
Regi: Lukas Dhont
I rollerna: Eden Dambrine, Gustav De Waele, Léa Drucker, Émilie Dequenne m fl.
Betyg: 5
"Close" är en storslagen framgång för Lukas Dhont som lyckas sätta foten rätt i varje steg han tar. Han visar stor tillväxt som regissör sedan 2019 då hans film "Girl" hade premiär. I "Close" ifrågasätter Dhont flera normer både kring hur vänskap för pojkar ska se ut och könsroller. Historien berättas trots det med förståelse för verkligheten. Ifrågasättandet är ömsint på något sätt. Trots starka ämnen håller sig regissören även ifrån melodrama. När jag inser att Ruben Östlunds "Triangle Of Sadness" vann priset i Cannes över "Close" blir jag häpen. För trots sin utmanande stil och några fantastiska scener är den inte i kaliber med Dhonts film, där inga fel går att hitta.
Léo och Rémi är 12 år gamla, bästa vänner och själsfränder. I alla bemärkelser är de i synk med varandra och deras viljor verkar gemensamma. De bor praktiskt taget hos varandra och har även nära relationer med varandras familjer. Ingen behöver säga något för att tittaren snabbt ska identifiera att de också fysiskt är närmare varandra än pojkar i den åldern brukar vara. De både sitter tätt, kan hålla om den andres kroppsdel och sover i samma säng. Idyllen är total för dem, att få vara en annan människa så nära. När de sedan börjar högstadiet börjar andra barn ifrågasätta relationen. Ett gäng tjejer undrar om de är ett par. Léo protesterar och invänder att tjejerna är likadana, vilket de besvarar med att det inte är samma sak. Vilket Léo förstår nyansen av och blir orolig. En del pojkar i klassen går den mer traditionella vägen och skriker ut skällsord efter dem. Här har vi nått vad som kallas "point of no return" i berättandet.
Ett sådant universellt tema som att bli avvisad av någon väldigt nära kan i princip alla känna igen sig i. Ungdomens naivitet är i full blom där Rémi inte förstår det som sker. De är alldeles för unga för att kunna ha ett vettigt samtal och vara starka tillsammans. Ingen av pojkarna berättar något för föräldrarna även om de vuxna anar vad som händer. Både tekniskt och emotionellt är "Close" bländande. Det är ett både återhållsamt och explosiv tillvägagångssätt regissören har valt. Ett grepp som gör filmen väldigt realistisk. Rollfigurerna är inte vältaliga och manusskrivna. Till det har vi ett foto som tar andan ur tittaren.