Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Berättelsen saknar hjärta

När Yvonne Hirdman berättar om sin mamma, så väljer hon att ge mycket plats åt de politiska strömningar, de många idéer och de kulturyttringar, som präglade Europa under tiden mellan de två världskrigen.

Foto:

RECENSION2010-02-09 03:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hennes mamma föddes i Österrike-Ungern. Hon gifte sig med en fattig, baltisk greve och levde ett spännande liv i politiska kretsar i Berlin, under 20-och 30-talen. Här förälskade hon sig också i en tysk kommunist och flydde med honom till Moskva. Livet i Sverige består bara av ett kort, sista kapitel. Men människan och mamman Charlotte blir aldrig mer än en skuggestalt, som man aldrig riktigt lär känna. Yvonne Hirdman försöker intellektualisera sin mamma och trots att hon bygger sin berättelse på brev och dagböcker från familjen, så framträder ingen människa, utan snarare ett Europa i omdaning och förvandling. Det kräver också sin läsare att orka med alla dessa ortsnamn, alla dessa människor, detta flöde av idéer och politisk utveckling, som genomsyrar boken. Och som om detta inte skulle vara nog. Yvonne Hirdman funderar personligt och självständigt kring sina favoritteman, om kvinnors plats i historien och hur kvinnors liv påverkas, när samhällen genomgår förändringar. "Flickorna. Och deras kroppar - förr skyddade av normer, konventioner, långa kjolar och styva liv - nu tillgängliga under enkla, raka klänningar, allt kortare kjolar" Det som också känns förutsägbart är hur Yvonne Hirdman ömkar sin moster Leni, som aldrig får något spännande liv, utan som väljs av familjen att bli en ful, tyst hemmadotter, inte utlevande och livsbejakande som författarens egen mamma, utan kvävd under sin tids kvinnoroll. Det är också Leni som överlever dem alla, sin spännande syster, sin familj och hon har också nyckeln till alla familjehemligheterna. Men de förblir hemliga, eftersom hennes systerdotter inte blir nyfiken förrän det är försent och Leni hinner dö, där på ålderdomshemmet i Hamburg. Att skriva sin familjehistoria kräver inte bara hjärna, utan i allra högst grad också hjärta. Detta saknas tyvärr i Yvonne Hirdmans bok. Den lilla världen och det personliga tilltalet har fått ge vika för Europas historia och människorna som var med om att skapa den.

EN NY BOK

Yvonne Hirdman

Den röda grevinnan

En europeisk historia

Ordfront