Film
Bait
Cnema
Regi: Mark Jenkin
I rollerna: Edward Rowe, Giles King, Mary Woodwine, Simon Sheperd m fl.
Betyg: 3.5
Jag tänker mycket på formen. Att Mark Jenkin valt att själv filma på 16 millimeter. Det blixtrar lätt på den svartvita bilden och ser "fläckigt" ut. Lite som journalfilm utan snabbt tempo. Försöker komma fram till varför. Kanske vill Jenkin ge en känsla av dåtid. Som en sorts läxa som säger "vi borde ha gjort något där och då". Samtidigt vet jag inte om högre teknisk kvalitet hade tagit bort den känslan helt. "Bait" handlar om gentrifiering. Alltså hur marknaden piffar upp ett område och samtidigt förstör den för lokalbefolkningen. Ämnet i sig är inte nytt på filmduken, däremot är tillvägagångssättet väldigt unikt.
Martin är en fiskare som gör allt för att fortsätta vara det i en by i Cornwall där turister köpt upp fastigheter. Det är på sådan nivå att turister beklagar sig när de hör fiskebåtarna för tidigt på morgonen. De nyinflyttade skapar också svårigheter i andra delar av livet för befolkningen. Lokalinvånarna har blivit bete för andra, därav "Bait". Till en början förefaller filmen mycket märklig. Allt ljud är pålagt efteråt och påminner om en osofistikerad lillebror till klassikern "Blow Up" eller franska vågen av neorealism. Men i takt med att minuterna tickar iväg börjar också konturerna tydliggöras. "Bait" är en klasskildring. Att andra flyttat in är inte problemet som gestaltas utan att de tar för sig utan hänsyn till det liv som pågick innan. Som om de är berättigade till allt skapar de hinder och begränsningar i fiskarnas liv.
"Bait" är en experimentell film på de flesta sätt, ett experiment som fungerar eftersom skaparen vill säga något. Det som kan gå förlorat med bildens kvalitativa brister tar regissören igen med en hel del intressanta utsnitt. Ändå kommer budskapen fram till slut. Vilket får bedömas vara framgång i sammanhanget experiment. Även om det ibland blir lite för övertydligt i kontrasterna mellan arbetarklass och medelklass.
Mark Jenkin har skapat en atmosfär som gjort skådespeleriet akut autentiskt. Trots allt som upplevs väldigt regisserat framstår skådespelarna som om de inte har kännedom om kameran. Som om Jenkin landat i Cornwall och betraktat omgivningen. Borta är den verklighet som film ibland har där alla är vältaliga, verbala och mogna personligheter.