Filmen utspelas i Lourdes, den lilla byn som är känd för sina mirakel. Här är en grupp människor med diverse olika sjukdomar på plats för att få en gnutta mirakelvatten och bli botade från sina åkommor. Det är dagliga bönritualer men också avundsjuka, missunnsamhet, bitterhet och sorg.
Även olika aspekter av tro och religion utforskas, allt från hårt troende till sådana som vill göra något gott till kommersialiseringen av tron.
Vi får följa huvudpersonen, förträffligt och autentiskt spelad av Sylvie Testud, som undrar varför just hon drabbats.
En större del av filmen är intressant men för händelsefattigt, förmodligen avsiktligt gjort av regissören för att sedan förstärka kontrasten när ett mirakel äger rum. Som tittare får vi följa med i den kalla, dagliga rutinen där man som funktionsnedsatt alltid är lite isolerad. Hausners utifrånperspektiv är mycket effektiv. För det mesta gör det ont att se "Miraklet i Lourdes", för den påminner oss om hur obarmhärtig mänskligheten kan vara.