Film
Luzzu
Cnema
Regi: Alex Camilleri
I rollerna: Jesmark Scicluna, Michela Farrugia, David Scicluna, Stephen Buhagiar, Uday Maclean, Filip Sertic, Seda Güven, Julian Ferro m fl
Betyg: 3.5
Att film ofta skildrar de ovanliga, undantagen och berättelser utöver vad de flesta av oss känner till är inget att reagera på. Att en film däremot avstår att ge sin protagonist dilemman där värdegrunden är att den rätta vägen är den man bör ta är mer sällsynt. Alex Camilleris "Luzzu" är i den bemärkelsen nästintill dokumentär. Realiteten med EU, globalisering och klimatförändringar tvingar människor in på spår de egentligen inte tror på men som de ändå måste ta för att överleva. På så sätt skiljer sig det här verket från mycket annat. Du skulle kunna kalla den en form av omvänd "coming of age"-historia.
Jesmark, spelad av faktiska fiskaren Jesmark Scicluna, är en fiskare som har det mesta emot sig. Han är en egenföretagare som utmanas av stora trålare och EU, den lilla båten kallad luzzu behöver reparationer, hans relativt nyfödda son växer inte i rätt takt och behöver vård/ersättning och den enda som kan hjälpa är en svärmor han inte är helt överens med. Förutom begränsande regler kring hur de får fiska har de lokala fiskarna även svårt att sälja sin fångst på ett sätt så de tjänar något vettigt på det. Verksamheten och båten är nedärvd från fadern som också var en lokal fiskare. Behovet av att tjäna ordentliga pengar ökar i och med alla svårigheter. Dessutom finns indikationer på att yrket kanske sett sina bästa dagar och fiskbestånden i haven är på väg att sjunka på grund av klimatförändringar. Därför blir Jesmark mer och mer benägen att utföra jobb åt tveksam arbetsgivare men som gynnar hans egen framtid, på bekostnad av det gemensamma.
"Luzzu" är ett välkommet inslag i en filmvärld där Malta sällan figurerar. Miljön används till många produktioner men landet självt är sällan representerat. Bara en sådan sak som att höra språket ger mångfald. Det är en ärlig film långt bortom turistvykort. En kritik som inte är uppläxande men samtidigt illustrerar livets låsningar som får vettiga människor att ta andra vägar än de mest rätta. Berättande är inte speciellt känslomässig eller drabbande. "Luzzu" talar till hjärnan mycket mer än till hjärtat, eller kanske snarare går omvägen via sinnet. Filmen är inte mörk eller brutal utan realistisk.