Film
Supernova
Cnema
Regi: Harry Macqueen
I rollerna: Colin Firth, Stanley Tucci, Pippa Haywood, Peter MacQueen m fl.
Betyg: 3.5
Skildringar av demens eller alzheimers är inte ovanliga. Bara just nu går en annan sådan på biograferna, "The Father". I "Supernova" skildras begynnande demens i ett tidigare skede. Den påminner om "Still Alice" med Julianne Moore i huvudrollen, men mycket mer återhållen och lågmäld. Dramatiken finns inte på duken egentligen utan i känslan av att kunna relatera till karaktärerna. Att kunna sätta sig in i deras situation om hur svårt livet kan bli när demens blir ett vardagsinslag.
Tusker har planerat en resa för maken Sam. Vi får tidigt veta att Tusker är sjuk och resan ska vara ett helande och en möjlighet för paret att komma ifrån vardagen. Outtalad dysterhet ligger under ytan, döljs i leenden men syns i ögon. Resan ska ta dem tillbaka till gamla minnen, till släkt och vänner och slutligen en pianokonsert för Sam som annars lagt av sin karriär för att finnas där för sin man. Tusker håller humöret uppe mer än vad Sam förmår. I takt med att de kommer längre på resan blir orsakerna till dessa skillnader tydliga. Filmens kärna uttalas ungefär i mitten när Tusker säger till Sams syster att smärtan i sjukdomsförloppet indikerar hur bra det har varit innan. Stor kärlek innebär också stor smärta om förutsättningarna förändras.
Både Colin Firth och Stanley Tucci gör en av sina bästa prestationer. Firth som en tid inte spelat på högsta växel gör en utmärkt gestaltning av den anhörig som både vill vara ett stöd och kreverar under ytan. Tucci är i lika fin form som han var i "Domaren". Rollsättningen hamnar väldigt rätt och de båda bidrar till att skapa den finstämdhet som nästan får oss att glömma vad som händer med Tusker. Vilket kan upplevas som en brist eller inte i filmen, beroende på vem som gör bedömningen. Regissören kan ha haft ambitionen att lägga sitt fokus på paret och kärleken.
Annars finns något befriande i att ett homosexuellt par skildras utan att deras läggning är ett problem för någon av dem eller deras omgivning. Det finns ett "äntligen" över att se ett sådant par vara som vilket par som helst på film. En påtaglig brist är att Harry Macqueen tar en relativt lätt väg ut ur sin historia. På något sätt saknar upplösningen viss komplexitet, eller kanske snarare negligering av viss komplexitet.