Film
Eiffel
Cnema/Filmstaden
Regi: Martin Bourboulon
I rollerna: Romain Duris, Emma Mackey, Pierre Deladonchamps, Alexandre Steiger m fl
Betyg: 3
Martin Bourboulon har gjort en perfekt film för unga vuxna med intellektuellt sinne. Den som inte har sett decennier av traditionella kärlekshistorier vid sidan av stora, välkända händelser kommer kunna ta till sig den fullständigt. För de andra av oss som gått igenom sådant otaliga gånger framstår "Eiffel" som väldigt förglömlig, ospeciell och formulärisk. Mest intressant är nog att Gustave Eiffel behandlas som kvinnor brukar göra i skildringar, nämligen alla deras livsverk förminskas till ett kärleksintresse. Bourboulon har inte fått sin idé från tomma intet utan möjligtvis från Christine Kerdellants biografi om Eiffel. Tornet ska ha formats som ett "A" och vara en kärleksförklaring till hans ungdomskärlek Adrienne. Bortse då från att konstruktionen med trianglar är särskilt stabil och formen kan lika gärna vara ingenjörskonst. En annan faktor som filmen inte tar hänsyn till är att han i tonåren var kär i sin kusin Alice. Överromantiseringen gör inte filmen några tjänster.
Huvudfokuset är på bygget av det världsberömda Eiffel-tornet. Inledningen sätter ramarna för hur Gustave Eiffel, som var mer intresserad av en tunnelbana, kom att bli ledare och konstruktör för bygget av tornet. Förloppet reser även tillbaka i tiden till då Gustave träffade borgardottern Adrienne och de omständigheter som ledde till att hon vid byggets tid är gift med en av hans kompanjoner. Som änkling har Eiffel sin äldsta dotter vid sin sida som hushållets dam och arbetets högra hand. Gustaves och Adriennes återträff leder till gnistor och möjligen får han mer energi att ihärdigt fortsätta ett bygge som stundtals är utskällt.
Valet av Romain Duris handlar inte om porträttlikhet utan Duris trovärdighet som en framstående ingenjör. Det fungerar absolut då Duris växlar väl mellan energisk och frustrerad. Han förkroppsligar en person som vill stort. Valet av Emma Mackey mindre klockren då paret som ska vara nära i ålder spelas av två skådespelare med drygt 20 år emellan sig. Vilket syns. I tillbakablickarna hamnar Mackey rätt som ung, i nutidsskildringen Duris. "Eiffel" är på gott och ont väldigt traditionell in i Hollywood-mallen. En flödande historia som är absurt överromantiserad. Skicklig filmteknik, trött manus.