Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

158 år senare och fortfarande relevant

Det är inte historien om Gavroche och de andra men en remake som innehåller samma essäns som klassiska romanen, skriver Folkbladets filmrecensent Setareh Yousefi om Les misérables.

På 1800-talet skrev Victor Hugo om klassklyftor och orättvisor i det dåtida Paris. Debuterande Ladj Ly filmar i samma tradition.

På 1800-talet skrev Victor Hugo om klassklyftor och orättvisor i det dåtida Paris. Debuterande Ladj Ly filmar i samma tradition.

Foto: Edge entertainment

Recension2020-01-13 10:39
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Film

Les misérables
Cnema 
Regi: Ladj Ly
I rollerna: Roman Griffin Davis, Scarlett Johansson, Thomasin McKenzie, Taika Waititi, Sam Rockwell, Archie Yates  m fl.
Betyg: 4

1862 publicerades Victor Hugos "Les misérables" om fattigdom, förtryck och uppror i Montfermeil. 2020 kommer filmen av Ladj Ly om fattigdom, förtryck och uppror i Montfermeil. I vanliga fall känns så kallade "remakes" fantasilösa och onödiga. Men i fallet med "Les misérables" finns tillräckligt mycket relevans och kreativitet för att Ladj Lys film inte ska vara redundant. 

Historien utspelar sig 2018. Frankrike har precis vunnit fotbolls-VM och de barn som senare är huvudkaraktärer i filmen står i Paris stadsyra som alla andra. De sjunger nationalsången och gläds med laget som består av spelare liksom dem. Unga män med annan bakgrund än fransk som är franska. Sedan hamnar fokuset på lokal nivå. Polisen Stéphane Ruiz har flyttat till Montfermeil för att vara nära sin son. Hans nya kollegor är Chris och Gwada. De patrullerar området utan minsta respekt för människor, ger sig på barn och håller schack i sitt välde. Ruiz fungerar som tittarens representant, förbluffad över den hårdhändhet och onödiga trycket mot invånarna. De luttrade poliserna avfärdar honom. En dag stjäl Issa, ett av barnen i trakten, en lejonunge från en cirkus. Ett misstag som är startskottet för massiv eskalering där alla är förlorare. Polisen, invånarna, barnen, de olika grupperingarna.

Trots den gripande historia som berättas, trots att upplägget är gediget byggt finns ibland viss förutsägbarhet i hur de stora frågorna blir lösta. Samtidigt tillför den nödvändig komplexitet till frågor som är väldigt aktuella just nu. Den föder frustration över alla de ogenomtänkta steg rollfigurerna tar eftersom deras handlingsmöjligheter begränsas av omvärlden. Ly tar i sitt berättande inte ifrån någon deras ansvar men framhäver samtidigt behovet av förståelse. Filmen avslutas med ett citat ur Hugos roman "Les misérables". Den om att det inte finns dåliga människor, eller dåliga plantor utan enbart dåliga odlare. Förorten är abdikerad på odlare medan plantorna försöker skapa en vettig tillvaro utan tillskott av näring. Utan att bli sedda för sitt potential. Det gäller precis alla.