Film
Minari
Cnema/Filmstaden
Regi: Lee Isaac Chung
I rollerna: Steven Yuen, Yeri Han, Alan S. Kim, Noel Cho, Yuh-Jung Youn, Will Patton m fl.
Betyg: 4
Om du läser om "Minari" kommer du få upptäcka många typer av kategoriseringar. Det är inte för att skribenterna missförstått filmen utan för att den kan placeras i många läger. Filmen beskrivs ofta som en historia om den amerikanska drömmen. Jag skulle snarare säga om idén om den amerikanska drömmen men också hur romantiserad den bilden är. Utanförskap är ett annat tema, inte enbart genom att migranterna är i vilse mark utan även de inhemska invånarna sliter. Samtidigt är "Minari" en klassisk "coming of age" story, en utveckling som drabbar flera karaktärer. På något plan finns även en måbra-dimension där. I mångt och mycket illustrerar filmen livet självt, i dess hjärtskärande mödor samt stunder av humor och gemenskap.
I inledningen flyttar familjen Yi från Kalifornien till Arkansas. När de anländer till huset som visar sig vara avancerad husvagn sprider sig besvikelsen inom mamma Monica. Hans dröm om att ha egen gård är inte nödvändigtvis hennes. Hennes urbana bakgrund ger henne enorm besvikelse över hur lantligt det är i Ozarksbergen i Arkansas. Hoppet spirar i Jacob, Monica ser ut som när turisten anländer till hotellet som inte alls liknade bilden i reklamen. Gården de tar över är hemsökt av historier om misslyckanden, trots att Jacob försöker övertyga om att USAs bästa jord finns just här. Sonen Davids hjärtfel försätter också familjen i en svår situation där den amerikanska sjukvårdens förutsättningar inte erbjuder några lättnader. Livet tär på familjen och för att underlätta det något flyttar Monicas mamma in till dem från Sydkorea.
"Minari" balanserar ett lågmält vemod med toner av hopp. I viss mån förkroppsligar den konceptet från Strindbergs "Ett drömspel", nämligen "det är synd om människorna". Chung skildrar inte enbart invandrat utanförskap utan även de inföddas diverse svårigheter. Men någonstans viskar han att vi tillsammans också kan hitta värme i gemenskapen. Filmen är både personlig och allmänmänsklig med ett mångsidigt berättande. Karaktärerna gestaltas sympatiskt av de olika skådespelarna, från Steven Yuens drömmande Jacob till Yeri Hans orosdrabbade panna till Will Pattons excentriska krigsveteran till granne. En kärleksfull film som ser både individen och samhället.