Författare söker okvalificerat arbete, gärna i mindre lager, arkiv eller liknande.
Så öppnar Hans Gunnarsson sin nya roman All inclusive. En författare med skrivkramp, söker desperat jobb genom en radannons, nedplitad på fyllan, som publiceras i tidningar och på Blocket. CG, som han heter, har visserligen belönats med några stipendier och priser, men skriver inga bästsäljande deckare. Tvärtom. Den usla ekonomin trycker ner honom. Han är i behov av snabba cash.
Märkligt nog får CG får napp på annonsen. En karl som heter Roffe, och visar sig vara ordförande i författarens fanclub vill marknadsföra ett semesterparadis med ett nytt grepp. Uppdraget CG får är att åka till Guadeloupe för att skriva "en myllrande, kalejdoskopisk, kolletivroman" eller "en solstänkt gobeläng" som lockar folk att åka till denna exklusiva resort i Västindien.
All Inclusive utvecklas alltså till en kollektivroman. En sorts polyfon berättelse med skönt driv, där vi får möta många olika människoöden bland inklämda passagerarsäten, skuggande parasoller och bungalower. När Hans Gunnarsson skissar fram dessa människors liv i handlingens periferi visar han i förbifarten upp sin skicklighet som novellist. Effektivt, med få penseldrag, ger han en inblick i hela livsöden. Allra bäst blir det när Hans Gunnarsson skildrar dödsdömda kärleksförhållanden som inte ens den finaste paradismiljö förmår att läka. När kärleken är stelnad, torr och kylig, och stilla spricker.
Det är också en metaberättelse, en historia om en författares liv och en romans tillkomst, som är riktigt underhållande. Det är inte utan att man undrar vilket förhållande Hans Gunnarsson själv har till sina mest hängivna läsare, till skrivandet och även till recensenter. Inte minst romanfiguren Alice Westerberg-Vitling är lite kittlande – kritikern som så lustfyllt och hämningslöst sågade CG:s senaste roman. Kanske har hon en verklig förlaga?
Man fårstår också att många författare lider under deckaroket. Det är spänningsromaner alla läser på semesteranläggningen. Även Hans Gunnarsson närmar sig genren med ett koppel rediga cliffhangers, tätnande mystik och flera dödsfall. Till slut dyker faktiskt även upp ett par poliser som med plastgafflar skyfflar in tunnbröd med dubbel portion räksallad och överlastad kebab i käften.
Romanen rymmer skojiga och träffsäkra betraktelser av chartersvensken och griper verkligen tag direkt. Man skulle nog rent av kunna sätta den säljande etiketten blandvändare på den, om man inte väljer att kalla den filmisk – för det är den. Men jag hade gärna sett att livsödena hade svarvats ihop hårdare, och hade velat stanna längre i några utvalda människors tillvaro. Både för att några väcker mitt intresse, men också för att den småsömnige kvällsläsaren får svårt att hålla isär de många personerna. Men All inclusive är en bok som nog tål att läsas om, och med sina olika berättelsetrådar och öppna tolkningsmöjligheter är den som gjuten på bokcirkeln.