- Det är en absurd tid vi lever i. Jag har ofta undrat hur vårt samhälle ska beskrivas, säger Sven Wernström. I en tidigare bok, Resa på en okänd planet från 1967, lät jag en utomjording se på oss med förvåning.
- Man kan också låta folk om tusen år se tillbaka på oss och förundras. Det gäller i båda fallen att se på oss utifrån, så att det vi uppfattar som naturligt framstår som de galenskaper det är, säger han.
I boken har det gått tusen år sedan "de stora krigens tid". Små grupper av människor försöker överleva i det som en gång var Stockholm, men som nu är en sönderbombad värld, hårt märkt av vår tids miljöförstöring.
Mördarnas tid
Vår nutid kallas i romanen för "mördarnas århundrade" och "teknikexplosionens århundrade". Människorna i romanen, historieläraren Bori och de andra, förundras över vårt våldssamhälle och vår förkärlek för våldsskildringar i underhållningssyfte. De skakar på huvudet åt att vi slukar deckare med sex och skottlossningar om vartannat. Men framför allt ser de den förödelse och miljöförstöring vi ställde till med. Bland annat är radioaktivt förgiftad mark ett stort problem i romanen som ifrågasätter säkerheten i dagens slutförvaring av kärnavfall.
- Vi gräver ner atomavfall som ska hålla i hundra tusen år, men inget material håller väl så länge? Om tusen år kommer vårt nergrävda avfall att fördärva naturen, säger Sven Wernström.
Sven Wernström är idag en legendarisk arbetarförfattare och har genom åren skrivit ett hundratal böcker, mest för barn och ungdomar. Men Tusen år efteråt behöver ingen ungdoms-etikett eller ålderrekommendation, den kan läsas av såväl ungdomar som vuxna.
- När jag läst om den ser jag tydligt att jag är en ungdomsboksförfattare. Den är lättläst, det finns inget tillkrånglat - den är enkel, rak och läsbar, konstaterar Sven Wernström. Den vänder sig till alla åldrar. Vi lever i samma värld, alla drabbas vi av samma elände och jag ser min uppgift som pedagogisk.
Läs hela artikeln i Folkbladets pappers- eller e-tidning.