Titeln på utställningen är hämtad från en dikt som Alexander Hadad skrivit: "Vi går tillsammans in i denna natt, vi går för sista eller första gången, vi går som vi är, ett brinnande träd och en askfågel". Hadad har haft sorg, efter sin bror som dog vid ett bombanfall.
– Jag försöker bearbeta det, komma ur askan, som fågel Fenix, hämta mig och börja jobba, säger Alexander Hadad.
Skulptören Alexander Hadad, född 1959, kom till Norrköping 1988 från Syrien. Han arbetar med teman som frihet, miljöproblem och filosofiska problemställningar, ofta med inslag av djur.
"Ibland inkluderar jag egenskaper hos ett djur som speglar vissa karaktärsdrag hos människan – och ibland blir det tvärtom", skriver han själv inför utställningen på Kronan.
– Djur fascinerar mig – människor håller bara på med krig, säger Alexander Hadad.
Olika djur symboliserar olika saker, egenskaper som människan belastat dem med. Ibland jobbar Hadad med symbolerna, ibland mot dem, för att få fram ett budskap. Varje skulptur är en berättelse.
Hadad arbetar i olika material, som trä, stengodslera, metall, gips och plast. Ibland letar han material på loppisar. I utställningen visas hela 64 verk.
Verket "Komposition", med ett fantasidjur med giraffhuvud och inslag av hjul, handlar om utveckling, att blanda det gamla med det nya. I "Att välja" sitter en figur på en stol, eller en tron, som den inte vågar lämna, och tittar ner på en förlorad krona. Nyckeln till verken finns ofta i deras titlar.
Här finns "Tigerkanin", en kanin med tigermask, "Giraffen efteråt", en giraff som krympt i tvätten, och en gris i en burk, med titeln "Miss burk", en ordlek med "missbruk". Humor är ett sätt att göra det lättare att ta emot ett svartare budskap.
– Det är viktigt att vi får skratta i de här mörka tiderna. Även om det finns en sorg i det här, så är det otroligt mycket värme, kärlek och humor, säger galleristen Mia Makila om Hadads verk.
– Det är verkligen så du är som person: du kommer in och sprider värme och glädje och små tankar, vänder hon sig till Hadad.
I verket "I väntan på Sancho", ett verk som har en sorg i sig, sitter en åsna och väntar på att Sancho ska komma tillbaka, en Don Quijote-referens. Ett djur väntar ofta, utan att veta att husse är borta. I sitt arbete återkommer Hadad till just väntan. En väntan på att det ska bli bättre.