En råka svävar i taket och en scen med plats för musik tronar i mitten av lokalen.
Utställningen "Ugglan i Peking" är inne på sin andra och sista vecka. Allt fler har genom mun till mun-metoden hittat in till den trivsamma värld som konstkollektivet Ugglan från Vadstena skapat på Galleri Kronan.
Här har det varit poesikvällar, stumfilmsvisning, musik och mycket annat. Aktiviteter pågår här också den sista veckan, med extraöppet kvällstid, och en ElektrOktoberfest med elektronisk musik på lördag, en festival som i år flyttats just hit till Norrköping. Programmet för lördagen är inte helt färdigt, så är det med Ugglan, allt kan hända.
Lokalen är fylld med prylar, musikinstrument skapade av en spinnrock och en cykel, en bardisk, en scen, en tidningsredaktion där kulturtidskriften Folio kommer till, och en radiostudio. Hela tiden skapas nya upplevelser tillsammans med besökarna, och allt går att köpa, till och med guldkopparna som kaffet serveras i.
Konstkollektivet Ugglan, verksamt sedan 2016, består av konstnärerna Rasmus Sköld, Frank Svarten, Joel Alenius, Maria Segersäll, Sofia Ek och Linn Carlehed.
"Vi kastar oss mellan olika kultur- och konstyttringar", säger Rasmus Sköld.
– Vi kastar oss mellan olika kultur- och konstyttringar. Det är en styrka i vårt kollektiv att vi har allt från måleri, skulptur, ljudkonst, film och foto, säger Rasmus Sköld och talar också om utforskande av olika material, uttryck, platser och möten, och vad det gör med både dem själva och publiken.
Under sommaren gjorde konstkollektivet en konstnärlig forskningsresa runt Vättern, "Expedition Botten Upp", i samarbete med Österängens konsthall i Jönköping. Nu har de alltså intagit Galleri Kronan.
– Vi har byggt upp hela Ugglans värld här, som blir någon slags fantasivärld, där allt är möjligt, säger Rasmus Sköld.
Konstkollektivet vill stjälpa förväntningarna på hur gallerirummet ska se ut, där alla kanske inte känner sig hemma. Här ska man komma in och försättas i ett "svävande tillstånd". Här är allt och ingenting konst, med tavlor som hänger i halvskugga, eller i ett hörn.
– När folk kommer in och förstår att här får jag vara känner de sig glada och trygga ganska fort, och inspirerade, säger Frank Svarten.
– Det blir som att gränserna mellan besökaren, betraktaren, och själva konsten, smälter samman. Den som kommer in blir också en del av själva verket, säger Rasmus Sköld.
Konstkollektivet beskriver många roliga möten under den första utställningsveckan, med besökare som kommit in och målat, spelat eller läst upp egna texter.